Sabina Af Cato

You still haven't spoken, what happened?
 
Ibland tycker jag att det är orättvist, Du lämnar mig utanför, bara sådär. Du vägrar säga vad som har hänt och lämnar mig ovetandes utanför Dörren. Det spelar ingen roll hur mycket jag knackar och för oväsen, Du möter inte upp mig. Du har lämnat mig att ensam stå kvar medan jag ser hur Han förgör dig allt mer och mer.

What am I supposed to do when the best part of me was you?
 
Egentligen är det hemskt att en människa kan förgöra en annan människa. Genom kärlek heter det visst. Men är det egentligen Kärlek på riktigt om människor som man känner helt plötsligt inte finns längre? De har lämnat jordens yta, gått upp i intet och ersatts av någon annan. Eller är det egentligen någon annan? Personer förändras  med tiden men i förhållanden finns det människor som förändras lite väl mycket. Den person som en gång existerade finns inte längre för förhållandet ifråga har skapat en helt ny individ, bara sådär. Är inte föhållanden otroliga? En gammal personlighet går upp i rök och en ny individ skapas. 
 
Det finns människor som inte går upp i rök då de är i ett förhållande. Men sådana människor finns det tydligen inte gott om som jag har förstått det. Eller, alla säger att de tillhör denna grupp, att de inte förändras det minsta. Men sen, SEN visar det sig att det gör de visst. Människor är experter på att ljuga, allra helst för sig själva.
 
 
You're lost and broken, you just don't know it.

It feels like a million years and oh yes, it is, isn't it? I can't waste another minute, so where are you?

Är det möjligt att Vårkänslorna som befann sig i min kropp under Våren har slagit rot i min kropp och fortfarande befinner sig inom mig? Är det möjligt att Lyckan, denna ofantliga Glädje över mycket är här för att stanna?

Otrohet är ett fenomen som jag aldrig kommer att förstå mig på. Egentligen är det väl ett fenomen som skadar mer än vad det gör nytta? Men ibland, men bara ibland kanske människor inte kan hålla sig, hålla sig ifrån varandra. Även om det är förbjudet, även om det strider emot normen, även om det kanske är fel måste människor ibland få vara tillsammans. Men det finns olika sorters otrohet, det finns otrohet som är onödig, folk i sin ungdom tänker att de måste leka av sig och de förstår inte vad ett riktigt förhållande innebär. Sedan finns det en otrohet som är, nödvändig? Två människor som en gång har varit upp över öronen förälskade i varandra, vad händer om dessa människor möts igen efter år ifrån varandra? Vad händer då de åter få se varandra? Tror ni ärligt talat att de kan hålla fingrarna ifrån varandra? Även om de båda är i ett förhållande med andra människor  kommer attraktionen som de alltid har känt för varandra att åter väckas till liv. De vet att det är fel, men de kan inte motstå varandra. Och kanske är denna otrohet rätt? Kan otrohet vara rätt? Kan det vara så att Ödet har bestämt att de egentligen är rätt för varandra? Kan det vara så att Ödet vet hur människors liv ska bli innan människorna själva vet det? So, i'm just asking, är fenomenet otrohet okej? 

Otrohet där den gamla kärleken väcks till liv, attraktionen, skratten. Minnet av en svunnen tid, som åter vill upplevas på nytt.


Är det möjligt att TvåSjälar som har varit älskare i ett tidigare liv kan få varandra i ett annat?


It feels like a million years and oh yes, it is, isn't it? I can't waste another minute, so where are you? <3

Tjena Liksom och Välkommen Tillbaka till Min Kära Blogg som var min trogna Vän och Lyssnare genom Hela Mina USA-år :)

Nu ska jag iaf återuppta mitt Bloggande, På riktigt!

Hemma i Sverige har jag allt varit sedan ett år tillbaka, typ. Hjälp vad tiden går fort! Saknaden efter mina KäraBarn har dock aldrig avtagit, det kommer den nog aldrig att göra heller. I början tänkte jag på dem varje minut kändes det som och saknaden efter dem och mitt Liv i USA tog över Möjligheten att starta ett Nytt Liv hemma i Sverige. Sedan när skolan drog igång här hemma fick jag annat på tankarna och jag tänkte inte lika mycket på Barnen och inte heller på det liv som jag en gång hade levt och Älskat. Ett Nytt Liv påbörjades för mig och först ville jag inte Välkommna det med öppna armar utan höll fast vid det som en gång hade varit. Jag Älskar ju mina barn så hur ska jag då kunna släppa taget om dem? Men sedan, efter ett tag, ja typ nu, eller i början av Sommaren rättare sagt insåg jag att jag inte längre kunde hålla fast vid det förgångna utan att jag måste blicka framåt, till ett nytt Liv, i Sverige. Denna UNDERBARA Sommar som vi har haft här hemma i Sverige i år har verkligen hjälp mig att Älska detta Land allt mer samt att vara nöjd med min tillvaro här i Sverige. Sverige är ett Underbart Land, ett mäktigt Land och jag är Stolt över att vara Svensk och jag har äntligen funnit mig till Ro med mitt Besult att förbli på Svensk Mark.

Men Åhnej! Ni tror väl inte att jag ska strunta i USA helt och hållet va? Nej, nej, nej! Min andra Familj bor som sagt där. I slutet av Sommaren bär det av till mitt andra hem i USA. Det ska bli lika Underbart som denna Sommar har varit här hemma! Att se alla igen, att krama om mina barn, länge. Att höra dem prata, att se hur mycket de har växt.. Spännande!

Sommaren är snart över ska jag säga er, imorse när jag klev upp och öppnade mitt fönster luktade det Höst och ett Löv låg på marken. Ohnej, Hösten är inte här än på ett tag, Sommaren råder just nu men Hösten är på ingång och ville bara varna mig för att denna UnderbaraSommar snart är till enda och att en Mysig och Kall Höst kommer  att skåda sin första dag, snart. Men inte än! Jag ska allt njuta av Sommarens alla härligheter först! ;)