Sabina Af Cato

Människor i detta land är lite underliga ibland.

Imorse när jag vaknade gick jag ut i köket som jag alltid gör för att äta frukost. Där satt pojkarna och åt frukost. Samma frukost som jag äter, Korn Flakes, jag har lärt dem något! Jag tog med mig min frukost in på mitt rum och jag satte igång tv:n för att titta på mitt favoritprogram Förhäxad som jag alltid gör när jag börjar vid 9. När jag hade ätit upp gick jag ut till köket igen. Min hostmamma tittade upprört på mig. "Have you heard?" sa hon. Jag svarade: "No, what is it?" Hon svarade med en upprörd röst: "They have closed all the schools in the city, in New Jersey and on norht Long Island!" Jag såg förvånat på henne och undrade varför. Hon svarade: "It supposed to snow today." Jag blev lika upprörd som hon var och jag utbrast: "What?! Why?! They can't close the schools because it SUPPOSED to snow!" Min hostmamma utbrast: "I know! I mean, they close the schools when it starts to snow, but they have never closed the schools like this before!" Det slog mig där, precis efter den kommentaren, min hostmamma och jag var upprörda över två helt olika saker. Hon var upprörd för att de hade stängt skolorna INNAN det började snöa medan jag var upprörd över att de hade stängt skolorna överhuvudtaget. Vem fasen stänger skolorna för att det snöar? Detta är ett konstigt land ibland tycker jag. Människorna är så lata, tv-apparaterna behöver man inte stänga av framme på knappen utan det räcker att trycka på power-knappen på dosan så stängs den av. Det finns alltså inget riktigt standby läge. Här behöver man inte gå in på banken för att göra sina bankärenden, det är bara att sitta kvar i bilen och köra igenom en drive-in. Man kan ta ut pengar och på vissa ställen står det personal i en lucka, ungefär som mcdrive fast på en bank istället. Jag skrattar och skakar på huvudet varje gång jag går förbi bankerna. Man behöver inte kliva ur bilen om man vill handla ost, smör eller mjölk. Det finns ett ställe här där jag bor som har drive-in, det är bara att köra igenom och säga vad man vill ha. I köpcentrerna finns det många rulltrappor och hissar på olika ställen, inga trappor.  Slutpoäng: Människorna som bor i detta land tar inte ett enda steg för mycket!

Idag var vi på "The Little Gym". En del mammor är trevliga mot mig och pratar med mig medan andra mammor bara skvallrar. Men jag har börjat tycka om det stället, det innebär nämligen att pojkarna får komma ut ur huset och göra någonting. Vilket innebär att jag slipper roa dem! Fast idag var det lite irriterade, jag fick min favoritfråga (INTE!) idag av en mamma. Hon pratade med min hostmamma och undrade om inte hon hade någon extra hjälp med pojkarna eftersom de är tvillingar. (Hon har två flickor som är tvillingar och hon har extrahjälp det var därför hon undrade.) Då sa min hostmamma att visst har hon det, Sabina heter hon och hon sitter där borta. Då sa denna mamman, den populära frågan som jag bara hatar. "Hi, how are you?" Usch vad jag hatar den frågan, de bryr sig ändå inte hur jag mår! Men personen som ställde frågan nu gjorde väldigt klart för sig att hon verkligen inte var intresserad av svaret, hon vände nämligen bort huvudet innan jag hann svara. Jag menar, varför ställa frågan om de inte vill veta svaret? Helt totalt onödigt!

Efter gymmet åkte vi och handlade mat i den stora mataffären som är för långt bort för mig att gå till. (Vi handlade för 266 dollar!) Jag blev överlycklig när min hostmamma sa att vi skulle åka dit. Jag gick där med D sittandes i vagnen. Han är ganska söt, när han inte skriker. Han åt sitt snacks och han tyckte att det var jätte roligt att slänga ner varorna i vagnen. Jag fann den internationella gången med mat från hela världen. Jag ville ha soja som jag kan använda i såser men jag stannade först och tittade på den italienska avdelningen eftersom jag ville köpa pasta. Vet ni vad jag hittade, där på den italienska avdelningen? Jag hittade ansjovis! Jag ska göra Janssons Frestelse! Jag blev överlycklig medan min hostmamma utbrast: "What is that?!" Samma kommentar som min hostpappa utbrast när han såg mina mackor. Han tittade på dem med avsmak och utbrast: "What is that?!" Jag svarade: "Bread." "Aha, what else?" "Butter." "Aha, what else?" "Cheese." "Aha, what else?" "Jam." Han skakade på huvudet och funderade på vad fasen jag var för person egentligen. Jag frågade om de inte åt det här eftersom han reagerade på det viset. Han svarade att visst gör de det, men inte TILLSAMMANS. De har inte smör på mackorna och de har inte ost tillsammans med marmelad. Men jag har ätit det varje kväll sedan jag kom hit, jag har blivit besatt av det. Min hostpappa är lika äcklad varje kväll, det var väl tur att han inte såg min macka ikväll, smör och honung.

Ikväll när jag slutade sa jag att jag nog skulle ta en promenad. Det första min hostmamma sa var: "I detta vädret?! Det är väldigt halt ute, ska du verkligen gå ut och gå?" Jag hade förväntat mig den vanliga predikan: "Prata INTE med främlingar och om du tror att någon följer efter dig gå INTE hem! Gå in i en affär istället och be om hjälp." Men hon har nog förstått att jag vet det nu, för hon sa inget om det. När jag kom ut började jag skratta så jag inte kunde stå upp. Jag tänkte på det min hostmamma hade sagt, om att det var halt. Det var blask ute, kallar hon det halt och inte promenadvänligt skulle hon se Kalmars gator under vinterhalvåret!

Imorgon ska jag ut på äventyr! Ska bli spännande men jag är lite nervös. Jag kollade upp lite information på nätet och hade allt klart för mig. När jag sedan gick för att köpa biljetter sa mannen till mig att så var det inte! Vem hade lurat i mig det? Jag kunde INTE ta tåget direkt från Woodside till Hicksville. Nej jag måste åka till Jamaica. Jag stod och envisades med att det hade ju stått så på internet, att det skulle gå direkt från Woodside. Han tittade på mig och sa: "Lyssna på mig, jag vet hur det här fungerar, jag kan min sak. När du kommer till Woodside letar du upp ett tåg som går till Jamaica och sedan sätter du dig på det tåget och byter till ett tåg som går till Hicksville. Jag blev förbannad, det stod ju en annan sak på internet, jag vill inte byta en gång för mycket. Men jag köpte mina biljetter, 16 dollar. När jag kom hem berättade jag hela historien för min hostmamma och hon sa att jag ska fråga konduktören om tåget går direkt till Hicksville eller om jag måste byta i Jamaica. Sedan sa hon att det bästa för mig är att sätta mig i en taxi när jag är framme i Hicksville, så jag kommer rätt. Hon såg det som det största problemet, att jag skulle gå vilse om jag valde att promenera. Det jag ser som det största problemet är att ta mig dit, till Hicksville. Klarar jag av att ta mig dit då ska jag väl klara av att ta mig till rätt plats! Min hostmamma sa att jag verkligen ville dit eftersom jag går igenom besvärat med denna resa. Men ärligt talat, jag är ledig imorgon, vad skulle jag annars göra? Jag ska dit, jag ska ut på äventyr! Hon höll med mig om att det verkligen ska bli ett äventyr, hade jag inte tyckt om att gå hade hon avrått mig sa hon. Men det ska ta 10 min att gå, om man kan vägen vill säga. Så det kan inte vara långt, hoppas att det går vägen! Jag har ju biljetter nu i alla fall, ett steg närmare målet. Sabina ska ut på äventyr!