Kärlek = Fjärilar?
Kärlek är en lustig känsla som ibland tar över människors kroppar. De blir förblindade på grund utav detta vackra underbara brus som fyller dem inifrån. Kärlek är bland det bästa en människa kan uppleva sägs det men ibland räcker det inte enda fram. Människor går med fjärilar i magen ett tag och de kan inte få nog av sin Käraste. Sedan övergår detta till vardag och det blir mer ”tråkigt”, fjärilarna i magen fick helt enkelt för mycket kraft i sina vingar och beslutade sig för att flyga ut, ut i friheten, ut till vildheten. Medan människan som en gång var fjärilarnas hem blir ensam kvar i ett förhållande som inte är som förrut. Vart tog fjärilarna vägen? Vart tog den Käraste vägen? I ett förhållande uppkommer alltid varandras brister efter ett tag och då försvinner det sagofyllda som är förknippat med Kärleken. Sagorna som alla har hört då Prinsessan får sin Prins och de lever lyckliga i alla sina dagar. Vackert, eller hur? Underbart rent utsagt! Men fjärilarna då? Finns dem i Prinsessans mage då hon får sin Prins? Finns de i hennes mage under alla år då de ”lever lyckliga i alla sina dagar”?
Jag kände dina Ögon den dagen, de såg mig som den jag var. Jag tittade på dig och var förvånad över att Du ens tittade efter mig, att Du var nyfiken på LillaMig. Då Du frågade kvinnan som du gick med vem jag var lämnade hennes fjärilar hennes mage med kraftfulla vingslag och de flög rakt in i min. I det ögonblicket såg jag endast dig och kvinnans sorg blev min glädje. En vän kan viska en osanning och helt plötsligt är Life as you once knew it gone,
De dansade tillsammans en gång,
De jagade varandra i åratal. Sedan hände det något, den ena gav upp Hoppet och det är det sista en människa får göra här i Livet. Det var ett farligt beslut och det förstod de båda.
Hon gav egentligen upp Hoppet för att hon trodde att det var det Han hade gjort. Hon såg honom tillsammans med en annan kvinna och det ögonblicket förändrade Hennes Liv, för alltid. Det kärleksfulla i hennes ögon fanns inte mer, hennes blod var inte längre rött som en människas och i hennes hjärta fanns enbart hat, hat till denna man som hon en gång hade älskat mer än Livet. Efter detta ögonblick var hon aldrig mer sig själv och hon började leva ett nytt Liv fullt av mörker och avskum. Hon började göra saker och ting som hon aldrig skulle ha gjort innan, hon förändrades och vissa anser att det var till det negativa men det anser inte hon... Mörker är bra, rött blod är för människor, veklingar och sådan är absolut inte Hon...
