Sabina Af Cato

Ok, jag är inte alltid världens smartaste men ibland måste jag säga att det löser sig ändå. Att börja plugga till en tenta två dagar innan man ska skriva den är absolut ingenting jag rekommenderar MEN, det funkar. Jag satt alltså måndag och tisdag och gjorde inget annat än att plugga. Min hjärna var ganska rejält trött kan jag påstå men jag har ju bara mig själv att skylla. (Ska planera bättre nästa gång). Men, tentan kändes iaf bra, jag svarade på allt :) Det som inte kändes bra var att jag inte hade köpt något vin! Inget alls! Så när jag väl var hemma på onsdag kväll hade jag inget vin! Pest och pina!! Dålig planering även där kan jag säga! För vilken jäkla onsdag jag fick!

Jag hade planerat att slappa hela onsdagen och inte göra något annat än att ligga i sängen och småsova. Men nej, så vatt det inte på långa vägar! Min kärre kusse bad om skjuts till flyget, visst sa jag. Efter min tenta var skriven åkte jag hem till henne och umgicks lite sen skjutsade jag ut henne till flyget. Då jag kom hem slängde jag i mig två mackor på stående fot medan jag ringde mormor, mamma och sedan mormor igen. Mormor kom och vi åkte och köpte kattmat för det skulle hon ha. Väl hemma igen tänkte jag börja med maten men då ringde min kära kusse och sa att hon hade fått jobbet och nu bad hon så snällt om att bli hämtad på flyget. Så det var bara att hoppa in i bilen igen! Vi körde även och tankade och sen skjutsade jag hem henne. Då jag åter var hemma började jag faktiskt med maten och då ringde min morbror’s fru och undrade vad jag hade för planer för kvällen. ”Jag ska titta på bonde söker fru, det är allt” ”Så du kan komma hit och sitta barnvakt då? Det har kört ihop sig..” Visst svarade jag och fortsatte med maten i ca en kvart och sen var det dags att åka till djursjukhuset med mormor och hennes katt. Allt gick bra på djursjukhuset och då jag var hemma igen fick jag vänta på att de bakade potatisarna skulle bli klara. Och de blev klara! WOHO!! Jag slängde i mig lite mat innan jag åkte iväg till min morbror där jag skulle sitta barnvakt. Allt gick bra, som vanligt. Jag ska förövrigt dit imorgon igen, kulit att umgås med barn faktiskt, saknar det. Men iaf, hem kom jag precis till bonde söker fru och sen somnade jag gott efter dagen då jag flängde runt som en jäkla jojjo! Thihi,

Torsdagen kom och jag vaknade av väckarklockan och pallade mig upp för att sedan cykla i regnet! Gahh, in till högskolebibblan skulle jag med till råga på allt! Men jag kom dit, arbetade lite och sedan hem igen där jag hamnade i soffan. Och där stannade jag kan man säga. Ända till sent in på em då det var middag. Sen åkte jag hem till en utav mina bästa vänner och umgicks :) Men jag var så trött så jag vet inte vad! Jag åkte hem tidigt, hoppade in i duschen, kollade på inlåst och sen SOOOOOV jag!

Idag Fredag, har jag varit på BBS och haft föreläsning. Inte den roligaste kanske men det gick det med. Imorgon ska jag som sagt sitta barnvakt och på söndag ska vi träffas i min grupp och förbereda oss inför måndagen då vi ska ha muntligt framförande. Så vi fårla se hur det går!

Jaja, idag är det iaf FREDAG!!! Idol är ikväll och jag har städat idag så det är rent och fint :) Hela helgen ligger framför mig and I loove it :)

Idag har det varit söndag och jag har mest varit hemma. Är lite stressad över allt pluggande, jag tycker inte att jag gör så mycket annat än att plugga men ändå räcker det inte till på något konstigt vis.


Jag hann iaf umgås med mina riktigt goda vänner idag :) Vi har pratat på den senaste tiden men inte BARA VARIT liksom, så det var skoj, riktigt skoj! :)


Annars har min älskade Alex funnits vid min sida mest hela dagen. Vi har pluggat, spelat bingolottor och så satt vi alla och myste med tända ljus här inne i mitt lilla flickrum. Allmänt höstmys :)


Jag går med en sådan konstig julkänsla i hela min kropp, jätte lustigt med tanke på att det bara är oktober! Men julkänsla har jag iaf!


Imorgon är det måndag och en ny vecka med en ny tenta, läkartid, födelsedag och förhoppningsvis överlever jag och får uppleva en helt härlig och efterlängtad fredag i slutet av veckan! :)

Bara för att jag och Alex är så fasligt snygga och söta så lägger jag upp mer bilder på oss  :)
           
(Bilderna är givetvis tagna av världens BÄSTA fotograf! Thihi ;) Skämt osido, jag är faktiskt snäll egentligen och ingen btich :P)

Så, det var allt jag hade gjort denna regniga söndag. Jag måste erkänna en sak, eftersom jag har varit borta från Kalmar i typ 2 år så är det ganska skönt (IBLAND :P) att bara vara hemma och inte göra något speciellt :)

Hoppas att alla där ute i världen hade en lika mysig höst-söndag som jag hade! :)
Sov Sött,

Carson's Artwork from Pre-school

So,

I guess I don’t really know where to start. Actually I have no idea where the heck to start.

I’m dreaming, dreaming of a life with the kids, my kids. They aren’t really mine by blood but they are mine. I’m dreaming of laughter and fights, about a sunny day full of joy.

When I took that step almost two years ago I never knew what the au pair life would be like. AND I never, never, NEVER knew how my life would be once I was back at home. People talked about the amazing experience the au pair life actually is and I was reading all the papers that the agency sent me over and over again. What did I have to do before I left my homecountry for the US? How would the US be like? I could read about cultural-shocks and yes, I did have a few.

BUT, now when I’m back at home I have more cultural-shock than I ever had. I’m amazed over the feeling about being a stranger in my own homecountry, a foreign who doesn’t know how to act and I can’t even remember all the words, I keep speaking English. I’m just wondering when this feeling inside of me will go away. When will I stop missing the kids and the life I once had? When am I going to feel like a Swede again? Because, that’s what I think I am, a Swede. It says so in my passport anyway. But I can’t help it, I’m having this feeling inside that I don’t belong here. And I’m now asking myself if I ever will.

I can’t point out one special thing that made me feel this way, it’s everything. Every au pair who had a good experience in the US live in a hell once they are back at home. It can take days, months and yes YEARS before they once again fit it in their homecountry. I never knew it would be this hard coming back home and no one here knows how I feel. That’s why I feel all alone in this, even though I’m not alone in this living hell.

So when is this hell going to turn into heaven? Ok, I don’t need it to be just like heaven but a nice and happy place to live is what I’m asking for. So, do I really need to go back to states to find joy and laughter?