Sabina Af Cato

Idag väcktes jag av en knackning på min dörr, tröttsamt tvingade jag mig själv att öppna mina ögon. En ny knackning och sedan ett tyst och försiktigt: "Sabina?" "Just open the door!" sa jag trött som en jag vet inte vad! A kom in och utbrast: "SANTA CAME!!" Wow tänkte jag och kollade på klockan, kvart över sex. Jag förstår inte vad det är med barn och julen, jag var likadan då jag var liten. Man sov nästan ingenting och så vaknade man tidigt, full av förväntan. Och sedan helt plötsligt, bara sådär en vacker dag sover man genom hela natten och den pirrande känslan över julen är lika försvunnen som fjärilar om vintern. Bara sådär jättelätt blir man vuxen och det är hemskt då jag sitter och tänker på det här och nu. Men iaf, jag tog på mig mina pyjamasbyxor medan A stod och pratade om tomten och alla presenter han hade haft med sig och att han hade ätit kakorna vi bakade på julafton. Vi gick upp till köket och jag och min hostmamma utbytte en trött blick. Hon höll på att hälla upp kaffe till sig själv och jag sträckte mig efter min kopp och fyllde den med den varma drycken. C stod mitt i köket och såg frågande på oss: "You guys," började han, det är hans nya ord, "you guys" men även "What?!" som jag även säger alldeles för ofta. Sedan fortsatte han: "Varför ska vi öppna alla paket mitt i natten?" Vi tittade frågande på honom och förklarade att det inte alls var mitt i natten utan tidigt på morgonen och att det var därför det fortfarande var mörkt ute. Vi gick alla in i rummet med julgranen och slog oss ner. "Sabina! Santa left you something in your stocking!" sa min hostmamma."What?!" utbrast jag och vände mig mot henne med en frågande blick. Då vi pyntade inför julen frågade jag vad de får i strumporna och hon svarade lite små grejer och att det bara var barnen som fick. "Så blir inte besviken om du inte får något i den Sabina!" sa hon då men nu satt jag där, juldagens morgon och min strumpa hade något i den! Vi spenderade den närmsta timmen med att öppna julklappar. Barnen blev överlyckliga och det blev faktiskt jag med. "Woho!" utbrast jag då jag öppnade en julklapp som innehöll ett album som jag kan sätta in alla mina mynt som jag samlar på. "Du behöver inte ta med det hem, jag letade efter något mindre men det fanns inget" sa min hostmamma och jag sa: "Det ska nog få plats ska du se!" Lämna det kvar här, är hon galen eller? Det MÅSTE få plats. Det jag blev gladast över är mitt presentkort till nya glasögon, hjälp vad glad jag blev för det! Jag förstår inte att de ens gick och köpte det till mig. Det börjar gå upp för mig vilka underbara människor de är på alla sätt och vis. De behandlar mig precis som en medlem av deras familj, jag är liksom alltid inräknad, vad det än gäller och det gör mig så oerhört, ja, lycklig. Mina hostföräldrar sa det igår, efter A hade sagt till sin mormor att jag var hennes syster. (Det har jag varit sedan jag kom hit, vi kallar varandra 'siss' och vi behandlar varandra som systrar fast ibland måste jag ju försöka vara vuxen med!) De sa: "Sabina, vår adoptivdotter!" båda sa det och det värmde på ett sätt, jag förstod hur mycket jag tycker om dem. Efter det utbrast min hostpappa: "Visste ni det att jag är gammal nog att vara Sabinas pappa?!" han säger alltid det då min ålder och hans ålder kommer på tal. Bara för att han är i min pappas ålder och han tycker nog att det är skrämmande tror jag. Att jag som ska vara den vuxna personen som tar hand om hans barn kunde vara hans dotter om man tänker åldersmässigt. Jag öppnade även alla paket hemifrån Sverige då vi satt där i den lila soffan. "Woho!" sa jag hela tiden för jag var så glad, böcker, strumpor, min älskade deo(!) och almanacka fick jag (med kort på alla hemifrån) och sedan även svenskt godis! Jag satt och kollade på strumporna och sedan kände jag lukten, lukten som jag inte har känt på över ett år, den där speciella lukten. Jag tog upp ett par av stumporna och luktade på dem, drog in av lukten och A utbrast: "What are you doing?!" Jag förklarade att strumporna luktade farmors lägenhet så där satt jag och sniffade på dem tills det var dags att göra frukost. Våfflor, pannkakor och frukter åt vi. Jordgubbar från Florida åt jag massor av, söta och goda som jag vet inte vad! Dock lite konstigt att äta jordgubbar då det är jul. Resten av dagen lagades det mat och barnen lekte med sina nya saker. Jag smet ut för en stund, jag var tvungen att åka till stranden. Få tankarna på annat för ett litet tag. Men jag var ganska så snart hemma igen för jag glömde att ta med min bok! Jag rymde ner till källaren för att läsa ett tag sedan hörde jag dörren öppnas och C skrek: "Sabina!! It's dinnertime!" Sedan smällde han igen dörren och jag lade ifrån mig boken och tog av mig den gräsliga gröna filten (som är så varm så det är ju inte sant! Utseendet har ingen betydelse som det heter) jag sprang upp för trappan och hittade en tallrik. OCH VET NI VAD?! Något jättekonstigt har hänt!!! Jag drack vin!! Både idag och igår och jag tyckte att det var gott! Shit alltså! Men det var sött vitt vin så det var därför jag tyckte om det. Jag skyller på det! Efter vi hade röjt klart efter middagen smet jag ner till min bok igen. Efter någon timme öppnades dörren igen: "Sabina?" "Yeah?" Jag hörde steg i trappan och min hostpappa kom ner. "Vad har du för email-adress?" Han tog fram penna och papper för att skriva ner den och han pratade hela tiden om kameran de hade gett A i julklapp. Efter ett tag sa han "Du borde följa med upp och kolla istället! Det är så coolt!" Jag lämnade min bok och följde med upp. Han lös som barnen gjorde då de öppnade sina julklappar på morgonen: "Kolla in det här! Man kan göra såhär och så och så! Coolt va?!" De köpte kameran till A men jag tror nog att det fanns en baktanke från hans sida..

Natten till julafton spenderade jag hos E. Och ärligt talat, så kul som jag hade då har jag fasen inte haft på länge! Gud vad vi skrattade och pratade på som jag vet inte vad! Nä, hjälp vad roligt vi hade! Vi åkte till köpcentret som till våran förvåning hade öppet till klockan 11pm. Jag var smakråd åt E som handlade de sista julklapparna. Roligast hade vi då vi var hemma igen och försökte få upp den där förbaskade vinflaskan. Rött vin, ingen utav oss tycker om det men vi skulle ändå ha upp fanskapet! Vi hade ju ingen skruvkorksöppnare så vi använde lite allt möjligt. Nagelfilar, pennor, skor men till slut kom vi på, hushållspapprets hållare! Perfekt! En höll i flaskan medan den andra tryckte på, jag tror fan vi höll på med den där jäkla flaskan i 40min. Då E äntligen fick ner korken i flaskan hände det något. "POOF!!" sa det och det sprutades rödvin över hela köket. "Opps" sedan började vi asgarva. Fick världens magknip av allt skrattande. Vi började städa, jag nere på golvet och kylen, E började torka på väggen. "Ok, just to let you know, it's not comming off!" "WHAT?!" så där fick vi stå och skrubba ett bra tag och en timme efter vi fick upp vinflaskan började vi dricka vinet som ingen utav oss tyckte om, men roligt hade vi! Jag lekte på med hennes jukebox och vi var i säng runt 2:30am. Vaknade igen gjorde jag runt sjusnåret för E är från Brasilien och är besatt av att duscha som alla andra människor från Brasilien. Jag kände mig så trött och låg och drog mig i sängen till slut steg jag upp och gjorde mig i ordning för dagen. Vi åkte tillbaka till köpcentret där vi åt frukost och E shoppade lite mer, till sig själv denna gång. Efter det skildes vi åt och jag åkte hem och spenderade resten av dagen med min hostfamilj.

Det var min jul år 2008. Ett stort tack till alla som har skickat paket/kort till mig=)

Det är 6 dagar kvar på år 2008! 6!! Så njut på och tänk tillbaka och tänk på alla nya äventyr som väntar! Gott nytt år på er!

Igår skrev jag för sista gången i min dagbok. Bladen tog slut och jag satt och bläddrade i den. Jag satt och läste ett tag, mindes tillbaka till allt som jag har varit med om, mindes tillbaka till den tiden som har varit, mindes alla känslor jag då hade. Jag satt där och tittade på min egen handstil och vissa saker hade jag glömt bort att jag har varit med om. Jag bläddrade i den och blev nostalgisk, jag hämtade de andra dagböckerna som jag har skrivit här i USA. Jag började bläddra i dem och steg för steg mindes jag allt mer om mitt amerikanska liv. Jag satt där och blev nostalgisk, så jäkla nostalgisk! Allt jag har varit med om, allt som har hänt under det här året i USA. Hjälp vad mycket som har hänt! Efter jag hade bläddrat klart i mina dagböcker sträckte jag mig efter min nya och kollade på den. Jag såg dess tomma blad och sjönk ner i tankar igen. Bladen ska fyllas av mig själv, de ska fyllas med min handstil precis som mina tidigare dagböcker. För nu är det snart ett nytt år vilket innebär nya äventyr och nya händelser som jag sedan ska minnas tillbaka till.

You,

You have that light in your eyes

That light you know, that special light

That light that I love

I love it when you look at me

I love it when you kiss me

I love that light in your eyes

That special light

That special light that tells me that I am the one

Breath in, breath out, because honey, we're in for a hell of a ride!

Love ya

Här sitter jag Sabina och tänker på att det snart är den 20 december vilket innebär att det snart är den 24 december vilket innebär att det snart är jul! Jag kan verkligen inte förstå det! Nej, jag kan verkligen inte förstå det! Jag har ingen julkänsla för fem öre! Jag hoppas att snöstormen som de varnar för verkligen kommer och i och med den hoppas jag på att min julkänsla vill infinna sig!

Jag hörde en låt på radion häromdagen och det han sjöng, jag stelnade till då jag hörde det och utbrast: "Så jäkla sant!" och det är verkligen så smart! Såhär sjöng han: " Every new beginning comes from some other beginning's end" och det slog mig där och då, att det verkligen stämmer!

Jag börja sakta men säkert inse att Sverige, mitt hemland, att det kommer bli ett äventyr. Sverige för mig, gamla kära Sverige som en gång var mitt hem, det kommer bli mitt nya äventyr. Känslan som jag får inom mig då jag tänker på Sverige har jag känt en gång innan. Jag hade exakt samma känsla inom mig innan jag åkte till USA. Jag börjar sakta men säkert inse att Sverige är mitt nya USA. Mitt nya äventyr, mitt nya liv som jag numera går och drömmer om och planera in i minsta detalj.

Bara så att ni vet så är Sabina tillbaka nu, den riktiga Sabina är tillbaka. Den Sabina som vet vad hon vill och hon tänker inte ge upp tills hon får det. Den Sabina som gör allt för alla andra, den Sabina som älskar sitt liv med allt vad det innebär. Den Sabina är här och hon tänker fan inte går någonstans! (Inte för att jag vet vart fasen jag har gömt mig men ändå!)

Så får jag väl ta och passa på att önska alla God jul och gott nytt år! Alla som läser, så det är väl mamma och pappa det. På tal om blogg och föräldrar som läser, i min favorit del av tidningen stod det en dag om det. Det var en mamma som hade skrivit om hennes sons blogg. Hon skrev något i stil med: "Man märker att tiden har förändrats då man träffar sina väninnor och alla pratar om sina barn (som mammor alltid har gjort) men skillnaden är att idag pratar man om barnens bloggar. Alla sitter och skryter om vad deras barn har publicerat på sin blogg, hur de skriver och om vad. Jag gjorde samma sak och gav ut namnet på mina barns bloggar för att de skulle gå in och läsa och visst inse att mina barn är bättre än deras. Men sedan hände det något, jag satt där en vacker dag och klickade mig in på min sons blogg. Och där stod det, det jag fasat för, det som barnen tydligen gör på sina bloggar lite då och då. Där hade han satt stämpeln på mig, stämpeln som får mig att framstå som trög. Han skämde ut mig helt enkelt 'I helgen var jag hemma hos mina föräldrar och jag fick snällt lära de gamla människorna betydelsen av ordet 'bling'. Det var väldigt frestande att skicka iväg en kommentar som löd: 'Du lärde mig inte vad ordet bling betyder, det gjorde din syster'."

Jag började skratta som en idiot då jag läste det! "Du lärde mig inte vad ordet bling betyder, det gjorde din syster" ahh fasen vad roligt! Men iaf, är det så eller? Att föräldrar pratar om barnens bloggar till den dagen då det står något pinsamt på dem, får då skäms dem. Eller?

Kanske är dags att gå upp och borsta tänderna och sedan krypa ner?

Sov gott!

Idag körde jag till Ikea, min galna gps sa åt mig att köra åt jag vet inte vart! Så jag litade på google istället. Till slut såg jag den svenska flaggan och det stora blå/gula varuhuset. Jag bestämde mig för att gå runt och kolla lite innan jag handlade. Så där gick jag Sabina, med min stora handväska som väger ton för jag envisas med att jag visst behöver allt som finns där i. Jag gick där och strosade, kollade på folk (hjälp vilken sysslesättning!), log då jag såg svenska ord och skakade på huvudet då de hade skrivit något ord som innehåller å, ä  och ö, tex smorgasbord, jag menar, vad är problemet? Medan jag gick där och kollade runt insåg jag att vart man än är så ser fasen Ikea alltid likadant ut, spelar ingen roll vart i världen man är, det ser likadant ut. Jag gick där och drömde mig bort till Kalmar och då jag var vid lamporna bestämde jag mig nästan för att köpa en. MEN jag kom sedan på att jag inte var i Sverige och då undrade jag vad fasen jag skulle med en lampa till. Istället halvsprang jag förbi de där irriterande människorna som alltid finns i en affär, ni vet de där som bara går och sölar. De stannar mitt i alltihopa och sätter kund vagnen MITT I HELA GÅNGEN. På Ikea är det ju fullt med sådana människor och alla stannar för att de ser något de tycker om. Jag sprang därför förbi dem så fort jag kunde för jag ville ju till maten. Väl där provsmakade jag glöggen, åt pepparkakor, njöt av att höra människor snacka svenska och lade ned både det ena och det andra i min korg. Jag höll faktiskt min budget (som jag ALDRIG har lyckats med då jag har varit på Ikea så jag var riktigt stolt över mig själv). När jag väl skulle hem visste fortfarande inte min kära gps vad fan hon snackade om så jag körde runt i en kvart tills hon sa det jag ville höra. Hon ville ha på mig på samma motorväg som jag tog dit, men hallå eller, ska jag tillbaka hem måste jag ju köra åt andra hållet.

Väl på rätt motorväg hittade jag till stranden så jag satt där ett tag innan det var dags för mig att åka hem och baka chokladbollar till mötet imorgon. Få vi se hur det blir! Men först ska jag prata med min andra hälft på skype.

Och sedan antar jag att det är dags att dumpa min "bästa vän". Eller vad säger du min andra hälft? Jag vet inte, jag insåg idag att det är dags att ge upp mitt gamla au pair liv och skaffa ett nytt. Så imorgon blir det möte och förhoppningsvis lite nya vänner för det behöver jag,

"Your sex is on fire", vad fan är det för musik jag lyssnar på? Inte vet jag men Sabina diggar på iaf. Jag tycker dock att sångaren låter nästan precis som sångaren i Takida. Kanske är därför jag diggar låten?

Annars tror jag inte att det är något mer spännande som händer i mitt liv. Jag jobbar på och på fritiden tänker jag alldeles för mycket! Jag måste sluta grubbla snart innan det blir min död. Ärligt talat.

För övrigt har jag varit borta i 13 månader nu. "Ja men Gud! Det har jag inte ens tänkt på!" utbrast min kära mamma då jag kläckte ur mig det "Nej inte jag heller förrän mobilen pep" svarade jag. Jag vet inte, nä, jag vet verkligen inte. Pratade även med min kära lillebror och då det blev tyst och vi bara satt och glodde på varandra sa jag: "Nehe, ska vi säga så eller?" "Nej, jag tycker om att sitta och stirra på dig" svarar pojken då "Va?" utbrast jag "Ja, jag saknar ju dig" sa han då. Japp, så då satt vi där och stirrade på varandra lite till innan jag åkte till Ikea.