Sabina Af Cato

Idag körde jag till Ikea, min galna gps sa åt mig att köra åt jag vet inte vart! Så jag litade på google istället. Till slut såg jag den svenska flaggan och det stora blå/gula varuhuset. Jag bestämde mig för att gå runt och kolla lite innan jag handlade. Så där gick jag Sabina, med min stora handväska som väger ton för jag envisas med att jag visst behöver allt som finns där i. Jag gick där och strosade, kollade på folk (hjälp vilken sysslesättning!), log då jag såg svenska ord och skakade på huvudet då de hade skrivit något ord som innehåller å, ä  och ö, tex smorgasbord, jag menar, vad är problemet? Medan jag gick där och kollade runt insåg jag att vart man än är så ser fasen Ikea alltid likadant ut, spelar ingen roll vart i världen man är, det ser likadant ut. Jag gick där och drömde mig bort till Kalmar och då jag var vid lamporna bestämde jag mig nästan för att köpa en. MEN jag kom sedan på att jag inte var i Sverige och då undrade jag vad fasen jag skulle med en lampa till. Istället halvsprang jag förbi de där irriterande människorna som alltid finns i en affär, ni vet de där som bara går och sölar. De stannar mitt i alltihopa och sätter kund vagnen MITT I HELA GÅNGEN. På Ikea är det ju fullt med sådana människor och alla stannar för att de ser något de tycker om. Jag sprang därför förbi dem så fort jag kunde för jag ville ju till maten. Väl där provsmakade jag glöggen, åt pepparkakor, njöt av att höra människor snacka svenska och lade ned både det ena och det andra i min korg. Jag höll faktiskt min budget (som jag ALDRIG har lyckats med då jag har varit på Ikea så jag var riktigt stolt över mig själv). När jag väl skulle hem visste fortfarande inte min kära gps vad fan hon snackade om så jag körde runt i en kvart tills hon sa det jag ville höra. Hon ville ha på mig på samma motorväg som jag tog dit, men hallå eller, ska jag tillbaka hem måste jag ju köra åt andra hållet.

Väl på rätt motorväg hittade jag till stranden så jag satt där ett tag innan det var dags för mig att åka hem och baka chokladbollar till mötet imorgon. Få vi se hur det blir! Men först ska jag prata med min andra hälft på skype.

Och sedan antar jag att det är dags att dumpa min "bästa vän". Eller vad säger du min andra hälft? Jag vet inte, jag insåg idag att det är dags att ge upp mitt gamla au pair liv och skaffa ett nytt. Så imorgon blir det möte och förhoppningsvis lite nya vänner för det behöver jag,

"Your sex is on fire", vad fan är det för musik jag lyssnar på? Inte vet jag men Sabina diggar på iaf. Jag tycker dock att sångaren låter nästan precis som sångaren i Takida. Kanske är därför jag diggar låten?

Annars tror jag inte att det är något mer spännande som händer i mitt liv. Jag jobbar på och på fritiden tänker jag alldeles för mycket! Jag måste sluta grubbla snart innan det blir min död. Ärligt talat.

För övrigt har jag varit borta i 13 månader nu. "Ja men Gud! Det har jag inte ens tänkt på!" utbrast min kära mamma då jag kläckte ur mig det "Nej inte jag heller förrän mobilen pep" svarade jag. Jag vet inte, nä, jag vet verkligen inte. Pratade även med min kära lillebror och då det blev tyst och vi bara satt och glodde på varandra sa jag: "Nehe, ska vi säga så eller?" "Nej, jag tycker om att sitta och stirra på dig" svarar pojken då "Va?" utbrast jag "Ja, jag saknar ju dig" sa han då. Japp, så då satt vi där och stirrade på varandra lite till innan jag åkte till Ikea.

Jag fick rådet av en kär vän att sluta tänka med hjärnan och börja tänka med hjärtat. "Sluta vara så ansvarsfull Sabina! Det har du alltid varit! Känn efter här" sa hon och lade sin hand på mitt hjärta, "känn efter inom dig, du vet innerst inne vad du vill".