Sabina Af Cato

Här sitter jag och är alldels för långt borta från Brasilien och Sverige där jag egentligen borde vara. För där finns det människor som behöver mig för tillfället men här sitter jag, i USA. Med barn som går mig på nerverna för tillfället! Jäkla ungar! "I'm not an octopus!" får jag säga flera gånger om dagen  men de verkar ju inte förstå det. "Hey Sabina" och "Hey Sabina" och ännu mer "Hey Sabina" och näe helt enkelt! Vad fan, jag är ingen bläckfisk med åtta armar så jag kan faktiskt bara göra en sak i taget!

Och min kära vän funderar på att gifta sig och det finns liksom inget jag kan göra åt saken. Jag känner mig så maktlös och det är hemskt. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till!  Jag är så jäkla orolig. No, it's a fuckin' disaster waiting to happen, but what the heck can I do?

Och som sagt, jag är i USA och inte i Brasilien och inte heller i Sverige, nope. Jaha?

Näe, nu måste jag kissa och sen ska jag fan gå och lägga mig och forsätta att vara sur tills jag tar fram min alla hjärtans dag  pressent!

That's it for now I guess. OCH! Sabina är klar med sin läxa! WOHO!  Det är liksom bara tidag! WOHO helt enkelt!

Good night
Ps, jag hatar att jag inte kan hålla mig till svenska

Jag läste precis ett gammalt inlägg på bloggen, det var från Oktober 2007. Jag läste det och insåg att inlägget är skrivet av en svensk 18 årig tjej. En svensk 18 årig tjej som inte finns längre. Den där svenska tjejen, Sabina hette hon visst, hon var en gång 18 år och bodde i Sverige, i en småstad som heter Kalmar. Hon var 18 år då drömmen om landet långt borta gick i uppfyllelse. Men den där naiva småstadstjejen som inte visste mycket om livet, hon finns inte längre. Två år har gått, den 18åriga svenska tjejen är numera 20 och känner sig inte så värst svensk, alls faktiskt. Den Sabina som existerar idag bor numera i USA och är upptagen med att leka mamma och umgås med Brasilianska människor. MEN, hon är fasen fortfarande lite lätt naiv!

Imorgon åker den bästa Brasilianskan någonsin tillbaka till det varma landet och frågan är hur fasen det ska gå, egentligen, innerst inne.  

Bild på Boston som jag tog förra året

Här sitter jag och har precis haft en äkta svensk kväll. Eller äkta och äkta, en typisk kväll som jag hade typ varje kväll då jag bodde i Sverige. TE OCH MACKA helt enkelt, ganska gott och mysigt faktiskt måste jag erkänna. Har inte ätit det på länge, normalt äter vi middag sent så jag är liksom inte hungrig på kvällen. Men idag var jag hungrig!

Idag har jag pluggat (typ iaf) pratat med allt och alla och, ehh shoppat? Nej det var igår. Jag shoppar inte så mycket längre, E är inte här och jag har gått i ide, jag väntar på vår helt enkelt! Då jag kan lämna den stora jackan hemma, le mot solen och känna hur den värmer, det är så skönt! Men det dröjer lite till.. Men faktiskt, jag har inte behövt shoppa. Min hostmamma rensade sin garderob och gav mig kläderna: "Ehh, ok, tror du själv att jag kommer i dina kläder eller?!" Men oj oj oj, jag kom till och med i hennes jeans! Helt sjukt med tanke på hur smal hon är, hon är dessutom lång, men byxorna satt perfa helt enkelt. Sen kom E med den efterlängtade kartongen så då fick jag nya klännigar och även nya skor, helt gratis! Det slog mig förresten idag att jag har alldels för mycket kläder! Jag hade precis tvättat och letade efter galgar så jag kunde hänga upp allt som var nytvättat, men nej! Det fanns inga! Jag började kolla igenom allt jag har där inne och jag använder inte hälften av det. Jag kollade även i lådorna och fasen vad mycket skit! Jag måste rensa alltså. Det var där och då det slog mig: "Vad fan, har jag så mycket grejer så att jag behöver rensa?! Hur länge har jag varit här egentligen?!" För  ni vet, någon gång då och då rensar man sin garderob för att få plats för nya kläder och donera det man inte använder. Det gör ju alla som har ett normalt liv. Men det har inte slagit mig innan att jag faktiskt ha ett liv här som alla andra, jag har mycket kläder och jag behöver tydligen rensa lite. Jag har liksom levt här så länge så att jag är i stort behov av en rensing, jag har liksom varit här länge. Nej jag förstår det inte riktigt fullt ut tror jag.

I helgen var jag på möte förresten. Det gamla vanliga tjaffset ni vet: "Hej jag heter X, jag är från X, jag är X år gammal, nu bor jag i X, jag tar hand om X barn som är X år gamla och jag har varit här i X månader." Efter den vanliga presentationen började vi snacka om allt och inget, som vi alltid gör. Och ärligt talat, så jäkla typiskt mig måste jag säga! Av alla som var där, vilka tjejer kom jag bäst överens med? Vilka tjejer gillade jag mest? Ja okej, ni får en gissa en gång på vilket land de var ifrån! Det börjar på B! Så jäkla typiskt mig helt enkelt! Men men, jag vet egentligen inte hur det kommer sig, men det är alltid så. Sagt och gjort, jag flyttar dit! Jag vet en person som kommer bli överlycklig! E! =)

Det kom fram på mötet att en tjej hade ljugit för familjen om hur hon repade bilen. "Jag körde emot en stolpe" hade hon sagt. Sedan efter ett tag ringde försäkringsbolaget hem till familjen: "Hej, var du där på den pakeringsplatsen det datumet och den tiden?" jaha, så där kom sanningen fram, hon hade kört emot en bil på en pakeringsplatsen och smitit ifrån platsen. Vårat ombud var typ chockad: "Men hur visste de det?!" "Ja men hallå eller?! De har ju kameror på pakeringsplatserna!" sa jag och hon vände sig mot mig "WHAT?! ON A PARKING LOT?!" "Ehh yeah, and I thought you were the american" muttrade jag och alla började asgarva över att den enda amerikanska människan i rummet (som faktiskt borde veta det) inte visste det. Men smart tjej då, ljuga om det och så ringer de hem, bra jobbat liksom. Men hon fick väl panik och tänkte att det var bättre att ljuga. Men hennes familj hade tydligen tagit det bra och hon trivs hos dem. "Ja, de bryr sig liksom inte om vad jag gör, jag jobbar och så åker jag iväg och gör mitt eget och de respekterasr mitt privatliv" "Ja men vänta nu, vadå åker iväg? Vart åker du?" undrade vi andra. "Ehh, ja lite hit och dit." "Ja men vänta nu, vadå hit och dit? Vart åker du?" undrade ombudet och sedan kröp det fram att hon hade pojkvän. "Jaha, så hur träffades ni?" nyfikna var vi väl allihopa. "Han ringde mig" "Ehh jaha, hur fick han ditt nummer?" "Ja alltså, han ringde för att han ville prata med den förra au pairen men hon hade ju åkt så då svarade jag." Fin kärleks historia tycker ni inte? "Nämen hallå, jasså har hon åkt? Jaha ja, men vad gör du ikväll då? Lust att komma över?" Vårat ombud skrattade glatt och sa: "Ja men så bra! Så när nästa au pair kommer kan han ta henne! 'Här är din mobil och här är killen som kommer med mobilen! Ha så kul!" Jag började asgarva, vilket alla andra också gjorde. Så fort jag kom hem från mötet satte jag mig vid msn och började skriva med E "Jag har skvaller!!" "WHAT?!" utbrast hon och sedan: "Are you kidding me?! What was his name?" Jag skrev vad han hette och sedan skrev hon igen "ARE YOU KIDDING ME?!" men nej, jag skojade då inte och så fick jag HELA historien om den förra au pairen berättad för mig och OJ OJ OJ!

Igår körde jag till RI, jag är ju så jäkla blåst alltså. Jag sa såhär till min älskade vän: "Ja men jag vill komma, men jag måste fråga först om jag kan köra dit för det är ju ganska långt. Men jag kan inte tänka mig att de säger nej, jag menar det är ju liksom inte en annan stat eller så." Blicken jag fick skvallrade om tankarna som flög runt inuti personens hjärna och så ändrade jag mig genast "Eller vänta, det är ju en annan stat!" "Ja, jag tänkte väl det, hur är det med dina hjärnceller hörru? Söp du för mycket i helgen? You crazy girl!" "Schh!! C är ju här!" "Ehh ja, för han kan ju höra oss, titta på honom Sabina, titta vad du har förvandlat honom till! Han betedde sig inte så innan du kom hit! I'm telling ya, you're crazy!" "Och vad fan vet du om hur han betedde sig innan jag kom hit?! Och sluta kalla mig galen tack." "Ja men Sabina, titta på honom, jag tror inte att han betedde sig så innan" Just då asgarvade pojken så jag muttrade "Han har ju roligt vad fan!" "Ja, dansa sådär till Lady Gaga, han gjorde säkert det innan du kom hit. Honey, I've seen you dance, he's taking after you!" och så kom den underbart söta pojken med sina stora frågade bruna ögon och sa: "Hey Sabina! What's a pokerface?" Tack gode gud att han inte hade hört ordet 'muffin" och frågat vad det betyder(!). Ja men jag körde som sagt till RI igår och helvete, motorväg efter motorväg efter motorväg. S3, US-44, I-295 och bla bla bla. Men jag kom fram till slut! Gick runt och knackade dörr i hopp om att hitta rätt dörr men nej! Efter ett tag ser jag ser jag min älskade vän och det var ett kärt återseende. Vi snackade om helgen och om livet och sen, ja precis, vi åkte till köpcentret och gissa vad?! De hade Delia*s!! WOHO!! Fan vad vi skrattade och hade oss, jag hade världens bästa dag!  "Hörru! Jag lämnar dig ensam i typ en minut och du ringer någon?! Vem fan snackar du med?! Det går ju inte att lämna dig ensam!" "Men sluta skäll på mig, B ringde ju, jag var ju tvungen att ringa tillbaka." Till slut tröttnade vi på att shoppa och jag ville ha glass, sagt och gjort, dags att åka hem. Vi började bråka i bilen och fan jag höll på att köra i diket eller något, jag skrattade ju så jag fick världens magknip! "Men hallå eller?! Du måste ju säga åt mig hur fasen jag ska köra! Ey, hörru! Jag hittar inte här!!" "Ja men Sabina för fan! Route 6! Det är väl inte så jäkla svårt! Sabina du är i fel fil! Route 6 sa jag ju! Hey! Så här, följ efter den bilen!" "Ja men du sa ju inte om jag skulle norr eller söder route 6." Det gjorde jag visst det, käften med dig nu! Så, route 6! Here we go!" "Ja och så klart är det route 6, jäkligt passande måste jag säga! Vilken avfart?" "HAHA! 6! Hörru har du solglasögon eller? Jag kan inte se ett skit!" "Ja, de ligger där i, men du, du kan inte ha dem, de är inte vanliga solglasögon." "Ahh! Hur fan kan du se i dehära?! Ahh, hjälp! Herregud!" Fy fan vad jag skrattade! När det var dags för mig att åka hem kramades vi och så fick jag höra "Tack för att du ville vara en del utav mitt liv, du har varit en underbar vän!" "Vad fan säger du människa?! Ska vi dö eller?! Vadå varit?! Hörru, du ska hem, detta är inte slutet! Så sluta snacka sådära!" Vi kramades lite till, sa "I love you" och allt det dära som hör till vid ett avsked ni vet. Jag fick tvinga mig själv att INTE gråta, men detta är verkligen så jäkla svårt. Men, kära andra hälft där hemma i Kalmar! Nyårafton 2009/2010 ska vi fan till Brasilien! Jag ska stå på den där stranden och dansa på nyår om det så är det sista jag gör! Och där med basta! Och på tal om Brasilien, jag vet inte riktigt vad fan jag håller på med men det löser sig alltid!

Nehe, kanske dags för sängen snart?

Boston

Här sitter jag och jag har det betydligt lugnare än förra lördagen! Rätt skönt när jag tänker efter. Jag var på stop and shop förrut och köpte mina favorit popcorn så jag sitter här och smaskar i mig helt enkelt! Riktigt mys pys lördag! Barnen är här nere med, eller A och hennes kompisar, vet inte, de verkar tycka att jag är den coola stora systern eller något för de beter sig iaf som småsyskon. "Hej Sabina! Vad gör du för något? Vem är det? Har du köpt en ny dator nu? Vet du vad som hände i skolan i fredags?" Nej snälla berätta jag vill så GÄRNA höra. Alltså, jag har inget liv! Här sitter jag på en lördagkväll med en barnfilm på tv:n och tre flickor som smaskar popcorn. Inte mina tack och lov! Men men, jag valde ju att stanna hemma idag så då får jag umgås med dem. Innan idag satt jag här nere framför Desmond och då kom A ner. Hon satte sig på golvet och kollade på det programmet jag hade på, skidor faktikst för än gångs skull. Sedan kommer C med och så var de här nere båda två och jag bara "Vad fan, får inte ni nog av mig i veckorna?!" Okej, jag sa inte så åt dem men det var så jag tänkte. Men de var iaf här nere och som vanligt "Hey Sabina" "Hey Sabina" och ännu mer "Hey Sabina" jag säger då det, skulle jag få en dollar varje gång pojken säger "Hey Sabina" skulle jag vara miljonär just nu. C säger alltid "Hey Sabina" i början av en mening. I veckan var han så söt då han satt bak i bilen: "Hey Sabina!" "Yes" sa jag som jag alltid gör. "Titta vad jag kan göra! Jag kan hålla i påsen, ta upp en bit äpple, äta det och har huvudet vänt åt det här hållet!" Jag började skratta lite smått, precis som om det är världens super grej liksom, "Wow" utbrast jag sedan för för honom var det tydligen världens super grej. "Hey Sabina!" sa han igen efter ca en halvminut, "Titta vad jag kan göra! Jag kan hålla i påsen, ta upp en bit äpple, äta det och har huvudet vänt åt det andra hållet!" Jadu, rikgtigt bra gjort för en treåring! Eller tycker ni inte? Igår sa han "Hey Sabina, tror du att jag kan bli en superhjälte då jag är stor?" Just nu är han så inne på superhjältar, Thomas the train slägg dig i väggen liksom. Till och med Lightning Mcqueen är han nästan redo att lämna bakom sig fullt ut. Nu är det spiderman, batman och alla andra som gäller. Det är faktiskt ganska intressant att se att allt är en fas som han går igenom, vad det än är så går det över efter ett tag, allt från leksaker till saker han säger. Men han börjar växa upp tycker jag, hans frågor blir mer svåra att svara på. "Hey Sabina, vem är Gud?" frågade han idag och jag blev knäpptyst, vad fan skulle jag svara på det då? En sådan enkel fråga men hur fasen skulle jag uttrycka mig så att han skulle förstå? "Hey Sabina! Jag frågade dig en fråga och då måste du svara" "Ja men hallå, få jag tänka lite eller?" ¨

Det är tydligen alla hjärtans dag snart så jag sitter här och äter sweethearts. Choklad är det, tycker inte riktigt om dem, orginalen är bättre men de slinker ner iaf. Tvångstanke har jag ju med, MÅSTE läsa vad som står på dem. "Sweet talk" fick jag nu, sure bettan som mamma skulle säga. "Sweet love" ja men det stämmer väl eller inte..  Okej en till nu då "Marry me" ja visst eller hur? Fan vad patetiskt, tänk er in i den situationen, sitta på alla hjärtans dag och få en sweetheart som det står "Marry me" på, fast det finns väl alltid någon som tycker om det. "Nice girl" fick jag nu, det låter bra! Ahh, jag har tråkigt känner jag nu, sitter och skriver detta..

Idag var jag faktiskt vid stranden för första gången på länge, jag behövde det verkligen. Jag letade efter svar på mina frågor och efter lite grubbel blev jag lite klokare. Imorgon är det söndag, få se om jag hittar på något med några flickor eller om jag helt enkelt spenderar dagen själv med att försöka bli ännu klokare. Jag vill iaf sova ut för jag är inte ifatt med all min sömn än känner jag, allt började med the killers och sedan gick det utför kan man säga. Det känns som om det är fullmåne idag, är det fullmåne idag? Då kanske jag inte kan sova. Få se.

Förresten, jag hittade något jätte sjukt om Sverige på youtube! Bra bild det målas upp av landet liksom! Jag var på jakt efter en låt och enda ordet jag minns från låten är "Hell" så jag sökte på det och så kom detta upp om Sverige! Här har ni länken så får ni se vad ni tycker!
http://www.youtube.com/watch?v=AK9PgESFd0I&feature=related

Nehe, nu kanske det är dags för mig att plugga lite? Eller, who am I kidding? Plugga på en lördag, nej jag sparar det till imorgon!
Go' kväll!
Over and out.

Igår var jag hos tandläkaren och hon fixade två hål på två timmar bara. Rekord vad fan! Jag var jättestolt över henne och var överlycklig då jag insåg att jag kunde gå därifrån redan klockan två! Jag blev dock inte lika glad då jag blev 110 dollar fattigare. B mötte upp mig och vi hoppade på tunnelbanan och åkte till Harvard där jag skulle köpa böcker. 106 dollar spederade jag på två böcker!! TVÅ!! Men är det Harvard så är det! Efter Harvard insåg vi att  vi var hungriga och eftersom vi båda älskar mac donalds för tillfället bestämde vi oss för att åka till South Station där de även har toaletter som vi var i gott behov av! Vi satt på South Station och var inga riktiga tjejer alls, vi vräkte i oss både det ena och det andra och sedan insåg vi att lesbika par förföljer oss. Just bara pga våran diskussion som vi hade på tåget på väg till Harvard, ni vet jag har ju alltid rätt! B och jag kommer bra överens tycker jag, vi är så lika på så många sätt. Ibland tycker jag faktiskt inte alls om det, vi står där båda två, vana vid att någon annan tar beslut åt oss, det kan vara vad som helst, allt från vad vi ska äta till vilken film vi ska se. Jag kan ju aldrig bestämma mig så det slutar alltid med att mina vänner bestämmer åt mig och B är likadan, så där står vi som två frågetecken och undrar om vi ska åka på festen eller inte. Men vi hoppar till slut på tunnelpannan och hamnar i Alewife. Där blir vi hämtade av en kille som är au pair. Han är faktiskt den första killen jag träffar som är au pair. Vi hoppar in i bilen och stannar för att köpa alkohol. Inte lilla oskyldiga jag då förstås för jag är ju minderårig! Färden fortsätter hem till honom, hans hostfamilj är borta på semester och då passar han givetvis på att ställa till med fest. MEN han hade inte räknat med att folk skulle jobba dagen efter och därför inte ville komma. Så det var vi tre, tills en annan kille kom. Men ärligt talat, fan vad kul vi hade! Spelade "spinn the bottle" och det har jag fasen inte gjort sedan jag vet inte när, roliga uppdrag gav man ju givetvis med! Helt plötsligt blev det midnatt och vi beslutar oss för att hoppa in i the hot-tub. Efter 40 minuter (trodde jag iaf) får jag nog och vill upp, jag får tag i en handduk och tar av mig mina underkläder snabbt som blixten. Lilla mamma har ju lärt mig att ju längre man har blöta kläder på sig, ju kallare blir man. Jag hittar torktummlaren och slänger in mina underkläder där och då inser jag att jag måste verkligen kissa. Så jag springer nerför trappan och hittar toan och efter det hittar jag min mobil och jag blir rent utsagt chockad över tiden: "2:45?!" jag springer tillbaka till de andra och informera dem om tiden och det är tydligen bara jag som är chockad över det. Resten är kvar ett tag till, de håller på och filmar något, någon intervju eller jag fattade aldrig det där om jag ska vara ärlig. Men jag går ner i köket för nu är Sabina hungrig! MEN vad fan fanns det att äta då?! INGET! Eller inget som dög rättare sagt och det var där och då jag insåg det. Och precis där och då kommer B och säger exakt vad jag precis står och tänker: "Sabina!! What the hell are we doing?! It's 3am and we are standing here, in some guy's kitchen, naked!" Jag blir stum, hur fan lyckas vi? Det är alltid så, någon utav tänker något och så kommer den andra och säger det. Vi börjar tycka att det är lite läskigt faktiskt. Vi har alltid gjort det och det är liksom inte så att vi känner varandra så bra så att vi vet vad den andre tänker hela tiden men ändå lyckas vi och har alltid gjort. (Okej, vi gick i handdukar, insåg nu att det lät lite fel)

Det slutade iaf med att våra underkläder blev  torra där runt fem någon gång så då klädde jag på mig och la mig på soffan och skakade lite. För hjälp vad illa jag mådde efter all jäkla ren vodka jag var tvungen att dricka för att den där förbaskade flaskan pekade på mig.. Kvart över åtta blir jag iaf väckt och jag är stolt över mig själv, jag spydde inte och jag har inga minnesluckor! Vi käkar frukost ute och sedan hittar vi till T:stationen där B och jag hoppar på tunnelbanan. Vi åker till chinatown för att kolla runt lite eftersom de firar nyår idag och hjälp vad det var läskigt med alla grejer de hade! Jag kommer få mardrömmar! Efter det hittar vi tåget till Braintree där jag pakerade bilen och så kör vi hem. Jag släpper av B hemma hos henne och då jag är hemma ringer jag S och meddelar att jag är hemma och att hon kan komma nu om hon vill. Sedan ringer jag pappa och han hjälper mig med Desmond för SMARTA Sabina kan nästan lite om datorer.. Jag pratade en snabbis med mamma sedan hoppade jag in i duschen och så kom S. Hon har varit här hela dagen och jag har haft en väldigt bra dag. Jag trodde inte att vi skulle ha så roligt som vi faktiskt hade! Men men, alltid kan man ha fel..

Jag har iaf haft en rolig helg och just nu är det super bowl och jag kan verkligen inte förstå att det redan är super bowl igen! Att det redan ha gått ett år! Det är nu när allt kommer igen som jag börjar inse att det faktiskt ha gått ett år, jag har faktiskt varit här så pass länge för nu är det super bowl igen och jag tittar endast på det för reklamerna! Det är en med mr potato head och mrs potatohead och fan vad jag skrattar! Kanske kommer på youtube sedan så ni kan se den.. Det verkar som om Arizona förlorar iaf om ni vill veta.. Nej men ärligt, jag har tydligen varit här ett år för nu är det super bowl igen och det har gått så jäkla fort!