Freewriting? YES!
Bild på Boston som jag tog förra året
Här sitter jag och har precis haft en äkta svensk kväll. Eller äkta och äkta, en typisk kväll som jag hade typ varje kväll då jag bodde i Sverige. TE OCH MACKA helt enkelt, ganska gott och mysigt faktiskt måste jag erkänna. Har inte ätit det på länge, normalt äter vi middag sent så jag är liksom inte hungrig på kvällen. Men idag var jag hungrig!
Idag har jag pluggat (typ iaf) pratat med allt och alla och, ehh shoppat? Nej det var igår. Jag shoppar inte så mycket längre, E är inte här och jag har gått i ide, jag väntar på vår helt enkelt! Då jag kan lämna den stora jackan hemma, le mot solen och känna hur den värmer, det är så skönt! Men det dröjer lite till.. Men faktiskt, jag har inte behövt shoppa. Min hostmamma rensade sin garderob och gav mig kläderna: "Ehh, ok, tror du själv att jag kommer i dina kläder eller?!" Men oj oj oj, jag kom till och med i hennes jeans! Helt sjukt med tanke på hur smal hon är, hon är dessutom lång, men byxorna satt perfa helt enkelt. Sen kom E med den efterlängtade kartongen så då fick jag nya klännigar och även nya skor, helt gratis! Det slog mig förresten idag att jag har alldels för mycket kläder! Jag hade precis tvättat och letade efter galgar så jag kunde hänga upp allt som var nytvättat, men nej! Det fanns inga! Jag började kolla igenom allt jag har där inne och jag använder inte hälften av det. Jag kollade även i lådorna och fasen vad mycket skit! Jag måste rensa alltså. Det var där och då det slog mig: "Vad fan, har jag så mycket grejer så att jag behöver rensa?! Hur länge har jag varit här egentligen?!" För ni vet, någon gång då och då rensar man sin garderob för att få plats för nya kläder och donera det man inte använder. Det gör ju alla som har ett normalt liv. Men det har inte slagit mig innan att jag faktiskt ha ett liv här som alla andra, jag har mycket kläder och jag behöver tydligen rensa lite. Jag har liksom levt här så länge så att jag är i stort behov av en rensing, jag har liksom varit här länge. Nej jag förstår det inte riktigt fullt ut tror jag.
I helgen var jag på möte förresten. Det gamla vanliga tjaffset ni vet: "Hej jag heter X, jag är från X, jag är X år gammal, nu bor jag i X, jag tar hand om X barn som är X år gamla och jag har varit här i X månader." Efter den vanliga presentationen började vi snacka om allt och inget, som vi alltid gör. Och ärligt talat, så jäkla typiskt mig måste jag säga! Av alla som var där, vilka tjejer kom jag bäst överens med? Vilka tjejer gillade jag mest? Ja okej, ni får en gissa en gång på vilket land de var ifrån! Det börjar på B! Så jäkla typiskt mig helt enkelt! Men men, jag vet egentligen inte hur det kommer sig, men det är alltid så. Sagt och gjort, jag flyttar dit! Jag vet en person som kommer bli överlycklig! E! =)
Det kom fram på mötet att en tjej hade ljugit för familjen om hur hon repade bilen. "Jag körde emot en stolpe" hade hon sagt. Sedan efter ett tag ringde försäkringsbolaget hem till familjen: "Hej, var du där på den pakeringsplatsen det datumet och den tiden?" jaha, så där kom sanningen fram, hon hade kört emot en bil på en pakeringsplatsen och smitit ifrån platsen. Vårat ombud var typ chockad: "Men hur visste de det?!" "Ja men hallå eller?! De har ju kameror på pakeringsplatserna!" sa jag och hon vände sig mot mig "WHAT?! ON A PARKING LOT?!" "Ehh yeah, and I thought you were the american" muttrade jag och alla började asgarva över att den enda amerikanska människan i rummet (som faktiskt borde veta det) inte visste det. Men smart tjej då, ljuga om det och så ringer de hem, bra jobbat liksom. Men hon fick väl panik och tänkte att det var bättre att ljuga. Men hennes familj hade tydligen tagit det bra och hon trivs hos dem. "Ja, de bryr sig liksom inte om vad jag gör, jag jobbar och så åker jag iväg och gör mitt eget och de respekterasr mitt privatliv" "Ja men vänta nu, vadå åker iväg? Vart åker du?" undrade vi andra. "Ehh, ja lite hit och dit." "Ja men vänta nu, vadå hit och dit? Vart åker du?" undrade ombudet och sedan kröp det fram att hon hade pojkvän. "Jaha, så hur träffades ni?" nyfikna var vi väl allihopa. "Han ringde mig" "Ehh jaha, hur fick han ditt nummer?" "Ja alltså, han ringde för att han ville prata med den förra au pairen men hon hade ju åkt så då svarade jag." Fin kärleks historia tycker ni inte? "Nämen hallå, jasså har hon åkt? Jaha ja, men vad gör du ikväll då? Lust att komma över?" Vårat ombud skrattade glatt och sa: "Ja men så bra! Så när nästa au pair kommer kan han ta henne! 'Här är din mobil och här är killen som kommer med mobilen! Ha så kul!" Jag började asgarva, vilket alla andra också gjorde. Så fort jag kom hem från mötet satte jag mig vid msn och började skriva med E "Jag har skvaller!!" "WHAT?!" utbrast hon och sedan: "Are you kidding me?! What was his name?" Jag skrev vad han hette och sedan skrev hon igen "ARE YOU KIDDING ME?!" men nej, jag skojade då inte och så fick jag HELA historien om den förra au pairen berättad för mig och OJ OJ OJ!
Igår körde jag till RI, jag är ju så jäkla blåst alltså. Jag sa såhär till min älskade vän: "Ja men jag vill komma, men jag måste fråga först om jag kan köra dit för det är ju ganska långt. Men jag kan inte tänka mig att de säger nej, jag menar det är ju liksom inte en annan stat eller så." Blicken jag fick skvallrade om tankarna som flög runt inuti personens hjärna och så ändrade jag mig genast "Eller vänta, det är ju en annan stat!" "Ja, jag tänkte väl det, hur är det med dina hjärnceller hörru? Söp du för mycket i helgen? You crazy girl!" "Schh!! C är ju här!" "Ehh ja, för han kan ju höra oss, titta på honom Sabina, titta vad du har förvandlat honom till! Han betedde sig inte så innan du kom hit! I'm telling ya, you're crazy!" "Och vad fan vet du om hur han betedde sig innan jag kom hit?! Och sluta kalla mig galen tack." "Ja men Sabina, titta på honom, jag tror inte att han betedde sig så innan" Just då asgarvade pojken så jag muttrade "Han har ju roligt vad fan!" "Ja, dansa sådär till Lady Gaga, han gjorde säkert det innan du kom hit. Honey, I've seen you dance, he's taking after you!" och så kom den underbart söta pojken med sina stora frågade bruna ögon och sa: "Hey Sabina! What's a pokerface?" Tack gode gud att han inte hade hört ordet 'muffin" och frågat vad det betyder(!). Ja men jag körde som sagt till RI igår och helvete, motorväg efter motorväg efter motorväg. S3, US-44, I-295 och bla bla bla. Men jag kom fram till slut! Gick runt och knackade dörr i hopp om att hitta rätt dörr men nej! Efter ett tag ser jag ser jag min älskade vän och det var ett kärt återseende. Vi snackade om helgen och om livet och sen, ja precis, vi åkte till köpcentret och gissa vad?! De hade Delia*s!! WOHO!! Fan vad vi skrattade och hade oss, jag hade världens bästa dag! "Hörru! Jag lämnar dig ensam i typ en minut och du ringer någon?! Vem fan snackar du med?! Det går ju inte att lämna dig ensam!" "Men sluta skäll på mig, B ringde ju, jag var ju tvungen att ringa tillbaka." Till slut tröttnade vi på att shoppa och jag ville ha glass, sagt och gjort, dags att åka hem. Vi började bråka i bilen och fan jag höll på att köra i diket eller något, jag skrattade ju så jag fick världens magknip! "Men hallå eller?! Du måste ju säga åt mig hur fasen jag ska köra! Ey, hörru! Jag hittar inte här!!" "Ja men Sabina för fan! Route 6! Det är väl inte så jäkla svårt! Sabina du är i fel fil! Route 6 sa jag ju! Hey! Så här, följ efter den bilen!" "Ja men du sa ju inte om jag skulle norr eller söder route 6." Det gjorde jag visst det, käften med dig nu! Så, route 6! Here we go!" "Ja och så klart är det route 6, jäkligt passande måste jag säga! Vilken avfart?" "HAHA! 6! Hörru har du solglasögon eller? Jag kan inte se ett skit!" "Ja, de ligger där i, men du, du kan inte ha dem, de är inte vanliga solglasögon." "Ahh! Hur fan kan du se i dehära?! Ahh, hjälp! Herregud!" Fy fan vad jag skrattade! När det var dags för mig att åka hem kramades vi och så fick jag höra "Tack för att du ville vara en del utav mitt liv, du har varit en underbar vän!" "Vad fan säger du människa?! Ska vi dö eller?! Vadå varit?! Hörru, du ska hem, detta är inte slutet! Så sluta snacka sådära!" Vi kramades lite till, sa "I love you" och allt det dära som hör till vid ett avsked ni vet. Jag fick tvinga mig själv att INTE gråta, men detta är verkligen så jäkla svårt. Men, kära andra hälft där hemma i Kalmar! Nyårafton 2009/2010 ska vi fan till Brasilien! Jag ska stå på den där stranden och dansa på nyår om det så är det sista jag gör! Och där med basta! Och på tal om Brasilien, jag vet inte riktigt vad fan jag håller på med men det löser sig alltid!
Nehe, kanske dags för sängen snart?
