”Sabina?”
"No it's a ghost, I'm not up this early" svarade jag och sedan utbrast jag: "Tack gode gud för att du är uppe! Det finns kaffe!" Ja, det är sant, lilla Sabina har blivit kaffeberoende, men hon kan inte koka kaffe. Anledning: Kan jag koka kaffe blir det mer än en kopp om dagen och det vill jag inte. Därför blev jag överlycklig när min hostpappa var uppe innan mig i lördags. Jag höll på att dö, halv 6 på en lördag, herregud! Påminde om när jag gick på valstad och hade skötselturen. Shit vad länge sen förresten, skötselturen på valstad! Då jag stod i köket hos gnagarna, väntade på att den andra personen skulle dyka upp, jag tror alla hörde steg i den förbaskade trappan. Varje morgon på DV hörde man dörren smällas igen och sedan steg i trappan, "vad, bra de är redan här" tänkte man men nej, ingen kom. Och de jäkla papegojorna! Åhh!! Nä usch vad jag inte tyckte om dem! Något som jag har kommit på att jag saknar, väldigt mycket för det var så avslappnade att göra, värsta terapin var det. Men håll i er nu, för ni kommer bli chockade, hade jag varit den andra Sabina hade det varit att skära upp alla frukt hos fåglarna, men nu är det så att jag inte är den Sabina. För jag saknar att sortera zophobas, ehh, nä jag har aldrig påstått att jag är normal. Men det var så avslappnade att göra det! När de kom hem var de packade tillsammans med torv och då var man tvungen att sortera bort alla döda och lägga de levande i sanden och herregud vad avslappnade det var! Sitta i akvarier rummet med radion på, värsta terapin! Ibland saknar jag valstad något förbannat, som nu.
Idag är det söndag och det regnar, det började regna i fredags och det har inte slutat än. Jag personligen skriker när jag kör bil, tycker att det är så äckligt, det är vatten över HELA vägen! Det är inte lite vatten heller, minst 25 cm djupt och så spöregnar det så man ser inte ett skit genom rutan. C sitter i baksätet och har roligt, "Sabina! Det var roligt!" utbrister han, ehh nä? Jag håller på att dö och han säger att det är roligt. Han är faktiskt ganska söt när man tänker efter. A med för den delen, "du är precis som en extra mamma" kläckte hon ur sig en gång, "va? Ta det en gång till?" tänkte jag, orden gick inte riktigt fram, vad var det hon hade sagt? Ibland är A lite jobbig, när hon har sina idéer, tex att hon inte alls vill till fotbollsträningen. Ska jag vara ärlig har jag ingen aning om hur fasen jag lyckas få henne till att byta om och hoppa in i bilen. Till och med min hostmamma blev förvånad: "Hur fick du in henne i bilen ombytt och klar?" "Jag har faktiskt ingen aning! Helt plötsligt var hon ombytt och klar. Skrikandet upphörde dock inte så jag rullade ner alla fönster så alla kunde höra henne" svarade jag och fy fan, så roligt som jag hade på den bilfärden har jag då inte haft på länge!
Förra helgen pratade jag med min andra hälft och hjälp vad jag skrattade! Jag hade magknip av allt skratt och hjälp vad jag saknar henne! Hon sa åt mig att jag måste lära mig att dricka vin så att vi kan dela på en flaska vin. Få se om jag lyckas med det, tror inte att jag kommer lyckas med det, men å andra sidan, jag dricker både öl och kaffe numera så man vet ju aldrig.
Jag funderar på att översätta min bok till engelska så att jag kan skicka in den till något förlag här i USA. Men jag vet inte, jag vill nog det men frågan är när jag ska ha tid att göra det. Hmm.
“It feels like I’m done with Sweden."
Det sa jag till min Cutie i helgen, jag vet inte, orden kändes främmande. Men det är så jag känner, "visst jag saknar Sverige, alla traditioner och människor. Vi lånade en bok på bibblan om Sverige och jag insåg hur mycket jag saknar allt, midsommar, Lucia, allt. Men ärligt talat, jag känner mig klar med Sverige, det finns inget där för mig längre. Hjälp, är jag en hemsk människa?" "Ahh, du har levt där i 19 år, kanske dags för något annat?" fick jag till svar.
Jag vet inte, känns svårt alltihop. S tycket att det var svårt att komma hem efter ett år, jag vill inte ens tänka på hur svårt det kommer vara att komma tillbaka nästa år. Är jag en hemsk människa om jag känner att jag är klar med Sverige? Eller är det bara en ursäkt som jag har kokat ihop? För att jag innerst inne är rädd, rädd för att komma hem igen.
Eller är jag klar med Sverige?
