“It feels like I’m done with Sweden."
Det sa jag till min Cutie i helgen, jag vet inte, orden kändes främmande. Men det är så jag känner, "visst jag saknar Sverige, alla traditioner och människor. Vi lånade en bok på bibblan om Sverige och jag insåg hur mycket jag saknar allt, midsommar, Lucia, allt. Men ärligt talat, jag känner mig klar med Sverige, det finns inget där för mig längre. Hjälp, är jag en hemsk människa?" "Ahh, du har levt där i 19 år, kanske dags för något annat?" fick jag till svar.
Jag vet inte, känns svårt alltihop. S tycket att det var svårt att komma hem efter ett år, jag vill inte ens tänka på hur svårt det kommer vara att komma tillbaka nästa år. Är jag en hemsk människa om jag känner att jag är klar med Sverige? Eller är det bara en ursäkt som jag har kokat ihop? För att jag innerst inne är rädd, rädd för att komma hem igen.
Eller är jag klar med Sverige?
Man vet var man har när man är inne i ett arbeta som man känner sig rätt så säker på och sen när det är något nytt på gång som att åka tillbaka till Sverige så blir man osäker. Men människan är skapt till att klara av förändringar och sen vad man bestämmer sig för det får tiden utvisa. Man får tar en dag i taget!!!!Så blir allt bra!!
Puss och Kram från Mamma
Du är inte klar i sverige.. Du ska hem till Din Brors och din Kusins student.. Så det så...
du är ju dum i huvudet! nu tänker jag säga massa saker som kan tolkas själviskt så jag är för närvarande tyst.
