Livet
You,
You have that light in your eyes
That light you know, that special light
That light that I love
I love it when you look at me
I love it when you kiss me
I love that light in your eyes
That special light
That special light that tells me that I am the one
Breath in, breath out, because honey, we're in for a hell of a ride!
Love ya
Här sitter jag Sabina och tänker på att det snart är den 20 december vilket innebär att det snart är den 24 december vilket innebär att det snart är jul! Jag kan verkligen inte förstå det! Nej, jag kan verkligen inte förstå det! Jag har ingen julkänsla för fem öre! Jag hoppas att snöstormen som de varnar för verkligen kommer och i och med den hoppas jag på att min julkänsla vill infinna sig!
Jag hörde en låt på radion häromdagen och det han sjöng, jag stelnade till då jag hörde det och utbrast: "Så jäkla sant!" och det är verkligen så smart! Såhär sjöng han: " Every new beginning comes from some other beginning's end" och det slog mig där och då, att det verkligen stämmer!
Jag börja sakta men säkert inse att Sverige, mitt hemland, att det kommer bli ett äventyr. Sverige för mig, gamla kära Sverige som en gång var mitt hem, det kommer bli mitt nya äventyr. Känslan som jag får inom mig då jag tänker på Sverige har jag känt en gång innan. Jag hade exakt samma känsla inom mig innan jag åkte till USA. Jag börjar sakta men säkert inse att Sverige är mitt nya USA. Mitt nya äventyr, mitt nya liv som jag numera går och drömmer om och planera in i minsta detalj.
Bara så att ni vet så är Sabina tillbaka nu, den riktiga Sabina är tillbaka. Den Sabina som vet vad hon vill och hon tänker inte ge upp tills hon får det. Den Sabina som gör allt för alla andra, den Sabina som älskar sitt liv med allt vad det innebär. Den Sabina är här och hon tänker fan inte går någonstans! (Inte för att jag vet vart fasen jag har gömt mig men ändå!)
Så får jag väl ta och passa på att önska alla God jul och gott nytt år! Alla som läser, så det är väl mamma och pappa det. På tal om blogg och föräldrar som läser, i min favorit del av tidningen stod det en dag om det. Det var en mamma som hade skrivit om hennes sons blogg. Hon skrev något i stil med: "Man märker att tiden har förändrats då man träffar sina väninnor och alla pratar om sina barn (som mammor alltid har gjort) men skillnaden är att idag pratar man om barnens bloggar. Alla sitter och skryter om vad deras barn har publicerat på sin blogg, hur de skriver och om vad. Jag gjorde samma sak och gav ut namnet på mina barns bloggar för att de skulle gå in och läsa och visst inse att mina barn är bättre än deras. Men sedan hände det något, jag satt där en vacker dag och klickade mig in på min sons blogg. Och där stod det, det jag fasat för, det som barnen tydligen gör på sina bloggar lite då och då. Där hade han satt stämpeln på mig, stämpeln som får mig att framstå som trög. Han skämde ut mig helt enkelt 'I helgen var jag hemma hos mina föräldrar och jag fick snällt lära de gamla människorna betydelsen av ordet 'bling'. Det var väldigt frestande att skicka iväg en kommentar som löd: 'Du lärde mig inte vad ordet bling betyder, det gjorde din syster'."
Jag började skratta som en idiot då jag läste det! "Du lärde mig inte vad ordet bling betyder, det gjorde din syster" ahh fasen vad roligt! Men iaf, är det så eller? Att föräldrar pratar om barnens bloggar till den dagen då det står något pinsamt på dem, får då skäms dem. Eller?
Kanske är dags att gå upp och borsta tänderna och sedan krypa ner?
Sov gott!
