Sabina Af Cato

Imorgon är det tydligen julafton. Jag har ingen julkänsla över huvudtaget, ingen. Jag och L pratade om det på msn idag. Att vi inte hade någon julkänsla och att det var lustigt. Det är lustigt, när vi var barn var det väldigt spännande med julen, nu är det inget speciellt, inte som det var förr i alla fall. Att jag inte har någon julkänsla kan bero på att jag är här och att det inte är pyntat i mitt rum. Tanken slog mig faktiskt att jag skulle köpa lite julgrejer och pynta lite. Men varför? Varför? Jag kände att det var onödigt, onödigt att lägga pengar på det. Det är en jul, det kommer flera. Denna julen klarar jag mig utan julpynt i mitt rum.

Jag har kommit på att tiden går väldigt fort, julafton imorgon och sedan är det nyårsafton. Snart är det den femte januari och då har jag varit här i två månader. TVÅ MÅNADER! TVÅ! Jag kan inte förstå det, två månader, det var så länge vi var på praktik. Två jäkla månader. Två månader, nä, jag förstår det INTE! S räknar ner månaderna tills hon ska åka hem, hon sa det till mig och hon sa också att det är hemskt, att hon gör det. Men hon gör det. Men jag tror att alla gör det, kanske inte på samma vis, men alla har sin nedräkning. När jag skriver i min bok så sätter jag ett kryss för varje dag som går, det är nästan som en nedräkning. Men det är ingen nedräkning, jag kryssar och tänker. "Nu har ytterligare en dag gått och hur fort gick inte den? Snart åker jag väl hem!" Och det är faktiskt sant, tiden går fort så snart åker jag hem. Jag förstår mig inte på tiden. Snart är jag väl 37!

Just nu lyssnar jag på The Killers och jag älskar verkligen den gruppen. Oj vad jag älskar den gruppen. Låtarna är verkligen, verkligen bra, jätte bra. Låtarna tar mig tillbaka i tiden, tar mig tillbaka till fina minnen, nostalgi:

PYU och jag är ute och åker, vi är i Gamleby (såklart.) Vi åker hem till lägenheten för att hämta grejer till projektarbetet för att sedan åka tillbaka till skolan igen. Vi parkerar på parkeringen utanför paveljongen, jag låser honom och går mot datasalen. På vägen hem åker vi fort nerför trädgårdsbacken, jag ÄLSKAR den känslan. Jag gasar och gasar för att sedan hårt bromsa in pga att backen är slut. Jag kommer ihåg att jag gjorde samma sak med Antons bil. Jag, Sabina och Pea åkte till skolan för att hämta böcker, klart att man tog tillfället i akt och åkte fort nerför trädgårdsbacken. Jag blev helt förvånad när Sabina utbrast: "Nämen oj! Detta var ju roligt! Vi gör det igen!" Och det gjorde vi, gasen i botten hela vägen ner!

The Killers är min och PYU's musik, det är våra låtar. När vi kör runt i Gamleby, när vi kör på E22:an för att åka hem till Kalmar eller för att åka upp till Gamleby. När vi kör in i Mönsterås för att lämna av en person och sedan fortsätter färden hem själva. Då höjer jag extra mycket, jag har alltid extra hög volym när jag är själv.

Ja, jag tycker verkligen om The Killers. The Killers låtar är PERFEKTA. Min värsta mardröm att de kommer till Hultsfred nästa år. Jag vet inte vad jag ska göra om det blir så. Det skulle vara så typiskt, typiskt mig.

Visste ni att "Ghost Whisperer" (ett utav mina favoritprogram) är baserat på sanna händelser? Igår när jag var och shoppade hittade jag en bok som var skriven av henne som tydligen är författaren bakom programmet. Programmet handlar tydligen om hennes liv, jag hade ingen aning om att det var verklighetsbaserat.

 Imorgon är det julafton, dagen efter fyller Alex sex år och dagen efter det fyller Jerry fyra år. Helt sjukt vad tiden går, Alex sex år, sicken gammal gubbe.. Han ser till och med gammal ut, han har den där blicken i ögonen när han tittar runt. Den där blicken som säger: "Jag är härdad, jag vet allt om livet, jag är gammal och klok." Lite läskigt egentligen. Jerry kommer nog aldrig att få den blicken, det är nog något fel på honom. "När Jerry får den blicken i ögonen då blir jag rädd!" det sa jag till mamma idag och hon svarade: "Men tror du att han kommer få den blicken?" Jag svarade att det var ju av den anledningen jag skulle bli rädd, jag tror att han aldrig kommer att få den men om han nu får den blir det läskigt. "Nämen Gud, vad är det som har hänt med dig?!" Den reaktionen kommer jag att få om Jerry får den blicken som Alex nu har, sex år gammal. Egentligen saknar jag dem inte så mycket. Jag trodde ärligt talat att jag skulle sakna dem mer än vad jag gör. Ärligt talat, jag saknar dem inte alls, jag saknar inte min familj heller. Är jag sjuk i huvudet? Nej men ärligt, jag saknar dem inte. Jag saknar mina vänner mer. Oj, är jag en sådan hemsk människa som inte saknar sin familj? Måste analysera mig själv. Vänta, jag återkommer om en kvart.

Okej, jag är tillbaka, inte för att ni har märkt att det har gått några minuter, men i alla fall. Jo, jag har analyserat, (usch vad jag hatade det ordet i början! Jag tyckte att det var jätte svårt att analysera, jag visste inte vad ord-helvetet betydde. De skoluppgifterna som man skulle analysera på hatade jag, men nu analyserar jag hela tiden...) Jag kom fram till: Jag pratar med min familj nästan varje dag, ja det gör jag faktiskt, på skype. Ganska bra program faktiskt. Där pratar jag även med Alex och Jerry, ja det gör jag faktiskt. Jag pratar med mina katter via skype, ja det gör jag. Jag pratar med Rasmus med när han inte uppför sig som han ska. Jag slår honom också, han går mig på nerverna! Rasmus är min dator, ja jag har ett namn på min dator och ja, jag pratar med honom och jag misshandlar honom. Jag pratar med mig själv också, ja det gör jag, Man får bäst svar då. Tillbaka till det jag har analyserat, mig själv och min saknad. Jo, såhär är det, jag pratar ofta med min familj men jag pratar nästan aldrig med mina vänner. Det är därför jag saknar mina vänner mer än min familj. Låter det vettigt? Det var det jag kunde komma på i alla fall.

Nu ska jag gå upp i vikt, för det är trots allt jul! Jag tycker om att gå upp i vikt, jag tycker om den känslan jag får när jag står och klär på mig och inser att alla kläder är för små. Tycker inte ni att det är en underbar känsla? (Inte direkt va?)

Ps, jag ÄLSKAR The Killers! Och Ted Gärdestad! Och Elliot Smith!