Sabina Af Cato

Jag sitter här i mitt rum och har ett stort leende på mina läppar. Kanske är det för att jag just har ätit lasagne och är mätt. Kanske är det för att min säng är full av godis, svenskt dessutom! Tack familjen! Kanske är det för att jag följde min kära Farmors råd, min stereo står och spelar, ganska högt dessutom. Precis som jag vill ha det, precis så som jag älskar att ha det. Just nu sjunger Ted Gärdestad för mig, "Vilken härlig dag" och jag håller med fullt ut! Jag tycker om Ted Gärdestad, jag ÄLSKAR Ted Gärdestad. Jag började bli besatt av honom i sommars, besatt det låter så hemskt. Men det är faktiskt sant. Jag spelade ingen annan musik det var bara Ted som gällde. Det var som om ödet tänkte på mig för på tv:n gjordes det reklam för ett album med Ted Gärdestads bästa låtar, tre cd-skivor till och med! Jag beställde det från cdon.com och betalade med Sainas pengar som hon skickade till mig i studentpresent. Jag har lyssnat jätte mycket på det albumet och självklart fick det följa med till USA. Och just nu sjunger han för mig och jag sitter och ler, jag bara ler. Jag känner mig lycklig, här i USA tillsammans med Ted Gärdestad och en leksak som inte vill vara tyst. Det är lite skrämmande att den håller på och låter utan att någon trycker på knappen, men min kära idol överröstar just nu leksaken och det är jag tacksam för!

Igår var det Thanksgiving. Jag gick upp tidigt, jag var uppe FÖRE barnen var vakna och då är man uppe tidigt! Jag gjorde mig redo för dagen och sedan bar det av till tågstationen. Där mötte jag Rebecca och sedan köpte jag en biljett för 12 dollar. Vi klev på tåget och tåget blev fullare och fullare ju längre resan pågick. Väl framme på Penn Station bar det av till Subway. Väl uppe från underjorden bar det av till Times Square. När vi kom dit fick vi trängas med en massa andra människor. Vi gick och letade efter ett ställe där vi kunde se någorlunda bra. När vi väl hittade ett stannade vi och tog av oss jackorna för det var verkligen varmt denna dag och folkmassan gjorde inte saken bättre. När jag stod där tänkte jag att jag nog skulle se rätt bra, jag skulle inte kunna se alla människor som gick i paraden men jag skulle se ballongerna och det var egentligen därför jag hade åkt in på denna Thanksgiving Parade. När vi till slut hörde sirener förstod vi att det skulle börja. Jag tittade framåt och förväntade mig att ha samma utsikt som innan, men jag blev förvånad. Alla barn som tidigare sprang runt och lekte satt nu på pappas axlar. Vilket innebar att jag som inte är så lång såg barns ryggar. Men ballongerna kom och jag såg dem, för de var inga vanliga ballonger. De var jätte stora, det går inte att förklara hur stora de var, man måste vara där för att förstå. Bakom oss stod det små gulliga tanter. Den ena hade problem med sin digitalkamera, hon såg ingenting i displayen Rebecca hjälpte henne med det och när hon väl hade fått igång den dog den för att det inte fanns batteri i den. Stackars tant! Men det jag skulle komma fram till var att dessa tanter sa att det var sju miljoner människor där för att se paraden. Sju miljoner människor! Och jag var en utav dem och det var helt underbart. Paraden var stor, det tog lång tid innan den var över. Det tog mer än två timmar innan allt var över. Det var kändisar med i paraden, människorna runt omkring oss skrek. Jag stod där som ett fån, jag hade ingen aning om vilka alla var. Jag visste vilka "Good Charlotte" var när de kom åkandes på deras vagn och jag visste vilka skådespelarna var som dansade på sin vagn, det var alla skådespelare från filmen "Hairspray". Efter paraden skulle vi tillbaka till Penn Station. På vägen dit korsade vi en gata som var avstängd pga. paraden. På den gatan stod det massor av människor och tog kort. Vi upptäckte att de tog tillfället i akt att fota sig själva med Empire State Building i bakgrunden. Jag kände att det var dags, dags att bli som alla andra för ett tag. Jag insåg att ett tillfälle som detta inte skulle komma igen. Jag ställde mig mitt i gatan och Rebecca tog kort.

 Väl hemma i Port Washington följde jag med Rebecca hem. Hennes Hostmamma stod i köket och lagade mat, till oss som vi skulle äta. Jätte snällt av henne, jag tyckte om henne, Rebaccas Hostmamma, hon var snäll. Hon pratade mycket med mig och verkade väldigt intresserad. Rebeccas hostfamilj åkte hemifrån för att fira Thanksgiving och vi lämnades ensamma i huset för att fira den själva. Så, hur var då min Thanksgiving måltid? Tänk er in i våran situation. Vi är två tjejer, en från Nya Zelland och en från Sverige. Vi sitter ensamma i ett hus och ska fira den amerikanska högtiden Thanksgiving. Ingen utav oss har gjort det förut. Så hur gick det? Med tanke på oddsen gick det ganska bra. Vi råkade sätta eld på våran sweet-potatoes. Det vi skulle göra var att sätta in den i ugnen för att den skulle bli varm och den började brinna. Vi hade blivit varnande för det men hoppsan, det hände verkligen! Efter att vi hade släckt elden konstaterade vi att den gick att äta, bort med marshmallowsen bara och på med nya! Kalkonen var fortfarande lite rosa men lite var vitt och det åt vi. Innan vi började äta satt vi givetvis och berättade om vad vi var tacksamma för. Jag var tacksam för att jag fick göra detta, jag trodde att jag inte skulle få äta Thanksgiving mat, jag var också tacksam för att jag fick möjligheten att åka iväg som au pair, att min familj hemma stöttar mig och att jag fått en bra familj här. Men i slutändan tycker jag att vi hade en typsik amerikansk Thanksgiving, vi såg paraden, (i verkligheten, inte på tv), vi tittade på fotballs matchen som alla amerikanare gör och vi åt maten. En typisk Thanksgiving. Jag sov över hos Rebecca och hon skjutsade hem mig idag.
 
Idag, har varit en bra dag. Idag är det min födelsedag och jag har tyckt om min födelsedag. Det känns ingenting längre att fylla år. Jag minns när man var liten, när man låg vaken i sägen i timmar, man kunde verkligen inte sova. Jag låg alltid och funderade på vad jag skulle få för något morgonen där på. Skulle jag få den där barbiedockan som jag hade önskat mig? Jag brukade ligga där i sängen med ett pirr i magen och jag var förväntansfull. Men nu är det inte så längre, det har det inte varit på många år. Det kanske är när denna känsla försvinner som man blir vuxen? Eller när blir man vuxen egentligen? Okej, det ska jag INTE komma in på nu. Tillbaka till dagen! Jag vaknade och satte på tv:n och gissa vad det var för program, förhäxad! Mitt favorit program, dagen började bra! Väl hemma hos mig var jag lättad över att vara "hemma." Jag satte på datorn och loggade in på skype. Jag pratade med mamma medan jag öppnade min present från familjen hemma i Sverige. Efter att vi hade pratat gick jag för att köpa mjölk. Jag hatar verkligen att gå över den vägen som jag måste korsa för att komma till affären. Det kommer bilar HELA tiden, det går inte direkt smidigt att komma över. Mjölk var det enda jag skulle handla men blev det så? Nej, av någon anledning köper jag alltid en massa andra saker som jag kommer på att jag "behöver". Jag köpte en tårtbit, eftersom det är min födelsedag. Jag köpte en chokladkaka och några andra godisbitar. Allt skulle ha fått plats i en påse, men av någon anledning så packar människorna som jobbar i butiken ner allt i påsar åt en. De packar då tre, max fyra saker i varje påse. Det slutade med att jag fick två påsar med mig hem. När jag väl kom över gatan började jag gå hemåt. När jag började se huset tänkte jag att jag skulle använda dörren på framsidan. Vi använder alltid bakdörren men av någon anledning kände jag för att använda den på framsidan. När jag kom fram såg jag att det låg ett paket där framför dörren. Det var från Sverige, på min födelsedag! Mer godis och min älskade Echinaforce!

Det var min dag och jag har haft det underbart. Nu ska jag och Ted Gärdestad fortsätta att sjunga duett och det ska bli en del dansande, från min sida. Leksaken har jag ingen aning om vad jag ska göra med, slänga ut kanske.. Oj, nu kom brandbilarna, på min gata! Vad är det som pågår? Jag tycker inte om att vara ensam hemma! Dagen har varit bra men kvällen och natten kanske inte blir lika bra.. 

Jag avslutar med lite bilder från Paraden och middagen.