Sabina Af Cato

Egentligen tycker jag att det är helt sjukt. Jag kan verkligen inte förstå det. Det är verkligen helt sjukt, det är konstigt.

    Jag sitter här nu, just i detta ögonblick. Mina fingrar rör tangenterna på min lilla Rasmus. (Okej, nu har jag det nerskrivet, jag är patetisk, min dator har ett namn och det har även min mobiltelefon. Så nu vet ni denna onödiga information om mig.) Det jag skulle komma fram till är att jag existerar, jag sitter här i min säng i ett hus någonstans i den stora världen. Klockan är åtta på kvällen. Jag är inte ett dugg trött. Dagen har gått fort, kan inte förstå att det redan är kväll. Dagen började med att jag vaknade, (nehe, gjorde den?) jag var helt utvilad, jätte skönt. Men man sover alltid bra när man är sjuk. När man är lagom sjuk kanske jag ska tillägga, är man jätte förskylld kan man inte andas och då går det inte att sova. Men jag är lagom sjuk, just för tillfället.. Denna tyska basselusk som jag fick av min kära rumskamrat på hotellet i Stamford är konstig. Riktigt konstig. Precis som tidsskillnaden mellan Sverige och USA. Ärligt talat, jag tycker att det är helt sjukt, innerst inne tycker jag verkligen det. Att klockan är lite över två på natten i Sverige och här är klockan åtta. Konstigt, underligt är rätt ord för hela tanken. Det är underligt, riktigt underligt!

Idag har jag varit på "The little gym" med pojkarna och mamman i familjen. Trevligt ställe både för barn och mammor. Barnen får springa omkring och leka med varandra hur mycket de vill och de får även göra lite gymnastiska övningar. De sjunger lite, ABC är en stor favorit låt. Mammor tycker om "The little gym" för att de får prata med varandra och skvallra lite. De bestämmer tid för nästa "girls night out" Sabina, den svenska au pairen tycker inte om stället så himla mycket. Barnen leker med varandra och har roligt, jag kan inte springa efter dem för det vill de inte. Barn vill ju leka med varandra. Jag kan heller inte sätta mig tillsammans med mammorna och skvallra lite, så desperat är jag inte, än. Så jag spenderade de 40 minuterna på "The little gym" med att se till så att inte pojkarna skadade sig, vilket jag också var där för att göra. Mamman berättade det för mig på vägen dit, att anledningen till att hon ville ha mig med var för att de är två stycken och hon ville ha min hjälp med att hålla koll på dem. Annars har dagen flutit på bra, den har gått FORT. Det är ju redan kväll och barnen sover. Vi har lekt mycket idag. Vilket vi gör varje dag, det är det dagarna går ut på, leka och städa upp efter dem. Jag tycker om att leka, det är roligt. Små barn är roliga. Om jag skulle hamnat hos en familj med större barn skulle jag hjälpt dem med läxan och andra saker. Det är inte alls samma sak. Personligen tycker jag att det är roligare att leka och vara barnslig.

Jag pratade med Saina idag på msn, det var länge sedan.. Skönt att prata med henne faktiskt. Saina, du är en underbar vän <3