Sabina Af Cato

Ja, det handlar om att våga, det handlar om att ha tillräckligt mycket mod inom sig för att ta det där steget. Det där steget som många människor tar utan att egentligen tänka sig för. Jag menar, kan man egentligen lita på någon annan än sig själv, egentligen? Innerst inne har man svaret säger människor men hur vet man egentligen? Hur vågar vänner öppna upp sitt innersta för varandra? Hur vågar de sitta och berättar om sina egna känslor, sådana känslor som de kanske till och med tycker är lite pinsamma. Människan behöver prata av sig har jag hört, de behöver en bra vänskap där det inte finns några hemligheter, inga alls, där man kan prata öppenhjärtligt utan att man blir dömd av alla fördomar som människor har. Men ingen förstår egentligen, ingen kan egentligen förstå helt till fullo. Det tror jag verkligen inte. Ingen kan förstå vad en person går igenom om den äldsta familjemedlemmen plötsligt hamnar på sjukhus, ingen kan förstå vad just den tjejen känner efter att ha hittat sin partner i sängen med en annan kvinna. Ingen kan förstå vad just den dottern känner när hon kommer hem till sin pappa och han förvånat säger: "Vem är du? Känner jag dig?" Alla människor behandlar sina problem olika, alla människor ser saker och ting på olika sätt. De bearbetar sina känslor på olika sätt och de mår bättre med tiden, de lär sig att leva med sitt problem. Än del löser sina problem andra ignorerar dem bara, tror att problem försvinner av sig självt. Men det gör det inte, man måste lösa det, man måste våga prata om sina känslor, man måste våga öppna upp sig. Man måste våga.
Man måste våga, det är så enkelt. Hmm, ja precis, "så enkelt". Men alla människor här på denna förbaskade jord (och ja, jag skriver förbaskade, för det är just det jag tycker, varför hör inte hit) tycker inte att det är enkelt. De vill inte öppna upp sig för andra, de vill hålla sina känslor och tankar för sig själva. Kanske är de rädda för att bli svikna av sina så kallade vänner eller så tycker de helt enkelt inte om att prata om sig själva. Jag vet inte, men man kan ju försöka att acceptera det då. Tycker ni inte det?

En del människor vill vara alla till lags och säger inte vad de känner eller vad de tycker utan de lyssnar endast på andra människor och försöker göra som de vill. Dessa människor gör inte ens en fluga förnär. Sedan finns det andra människor som säger exakt vad de tycker och vad de känner. Dessa människor skiter fullständigt i vad andra människor tycker om dem, för dessa människor är det inte så viktigt att bli omtyckta. Det är nog dessa människor som kommer någonstans på karriärstegen, de skiter i andra utan de kör sitt egna lopp. Och enligt dem själva är de alltid vinnare!

Jag hör av mig när jag vågar, jag hör av mig när jag har hittat min inre styrka. Jag hör av mig då jag har hittat mitt mod.