Sabina Af Cato

Igår var det faktiskt kul att jobba. Det var lite mer socialt igår. Jag pratade med en gäst igår. Vi var främlingar för varandra, vi hade aldrig träffat varandra innan, vi visste inte varandras namn, vi visste ingenting. Men inom loppet av några minuter, okej inte några, jag vet inte hur länge jag var där inne men länge var det! Och det var faktiskt, helt ärligt, underbart. Vi pratade och pratade, samtalet flöt på som om vi hade känt varandra i evigheter. Det som var så underbart var att vi samtalade, det var någon som såg att jag fanns, det var någon som ville prata med mig och faktiskt var intresserad. En obeskrivlig känsla. Underbart helt enkelt! Han var min bästa vän där och då. Han gav mig ett råd, som jag tycker är det bästa rådet som någon har gett mig. Han sa: Det där ordet "om" glöm att det finns! Det är många i min ålder som säger: "Tänk om man hade gjort det när man var ung!" Tänk inte så, glöm bort ordet "om", gör det istället! Du har så många möjligheter, utnyttja dem! Och sedan tänkte jag på allt jag vill göra i livet och ärligt talat, vem kan stoppa mig?

   Idag åkte han och hans fru hem. Det sista han sa till mig var: "Lycka till i Amerika nu! Hej då!" Och där försvann han, bara så där. Lika fort som han kom in i mitt liv, så fort försvann han, främlingen som lyckades bli min vän medan jag städade hans hotellrum. Jag vet saker om honom och han vet saker om mig. Viktiga saker, vi vet varandras drömmar och vi vet vad som har hänt i varandras liv, tråkiga saker. Men en sak som vi inte vet är varandras namn. Så egentligen är vi främlingar för varandra, men ändå inte. Det är konstigt hur denna person, främlingen, har och kommer påverka mitt liv. Jag kommer för evigt glömma bort ordet "om"!