Sabina Af Cato

Jag har åkt tåg idag. Tåget stannade i en håla där det stod en alkoholiserad man. Han tände en cigarrett och tog en klunk ur sin flaska med rött innehåll. Han rörde inte en min, inte en enda muskel i hans ansikte rördes. Jag tänkte att om jag skulle ha tagit den klunken hade jag med alla säkerhet gjort alla möjliga sorters grimaser för att sedan spotta ut det igen. Mannen fortsatte att röka sin cigarrett och tåget började rulla. Ett stenkast ifrån den alkoholiserade mannen, med andra ord vid andra sidan av stationshuset stod en mamma och hennes två små barn, en flicka och en pojke. Barnen såg överlyckliga ut, flickan klängde på sin mammas ben. Mamman tittade ner på sina barn och bara ett stenkast ifrån dem stod mannen, men det visste de inte. Det hade de ingen aning om. Säkert skulle de hem till sin fina villa medan mannen skulle gå och lägga sig på en parkbänk. Världen är en underlig och obalanserad värld, if you know what I mean.


"Vill du ha en bulle?"
"Ja tack."
Jag smaskar på min bulle och stänger av min mp3 för jag ska tydligen vara social nu. Killen bredvid mig klagar på att han inte har en penna och frågar sin kompis mittemot (han som bjöd mig på bullen) om han har någon. Kompisen svarar att nej, du får helt enkelt vänta tills du kommer hem, då kan du lösa korsordet. säger han.
"Ja uppenbarligen" säger han som sitter bredvid mig och öppnar sin väska och ska lägga ner tidningen.
"Behöver du en penna?" frågar jag.
"Ja tack om du har en?"
"Ja det har jag." Jag börja rota i min väska. "Men det är iför sig bläck." Säger jag och visar honom pennan.
"Det gör ingenting, tack så mycket!"
"Han kan sina kändisar" säger han kompis, han som bjöd mig och tjejen som sitter mittemot mig på varsin bulle.
Killen bredvid mig börjar lösa krysset som för övrigt var i tidningen "Veckans Nu", jag blev förvånad att killar läser den tidningen, men UPPENBARLIGEN. Tjejen mittemot blir klar med sin tidning och frågar om någon vill låna den.
"Cosmo? Ja men varför inte?" Säger killen bredvid henne och tar emot tidningen. Tjejen tar upp en svart tjock bok, jag tror först att det är bibeln men sedan ser jag att det är Harry Potter.
Killen bredvid mig blir klar med krysset och jag får tillbaka min penna. Jag får nu låna tidningen och jag läser, ända hem till Kalmar.


Kalmar Central. När jag kliver av tåget inser jag hur mycket jag tycker om tågstationer. Vart man tittar finns det kärlek. En liten flicka med rosa foppa-tofflor skriker "pappa" och springer fram till en man som genast tar upp henne och han får världens gladaste och lyckligaste leende på läpparna då han kramar om henne. Jag tittar på dem och ler, jag håller på att gå in i pensionären framför mig för hon har stannat. Hon möts av en jämnårig man och de omfamnar varandra. Han säger: "Hej och välkommen! Vad brun du har blivit!" Han hjälper henne med väskan och de går med armarna om varandra till bilen. Där går jag med min rull-rull, min lilla resväska som förövrigt inte är min utan farmors. Snälla söta farmor. Rull-rullen skriker för övrigt pop och det är inget jag vill utge mig för att lyssna på eller ens äga så jag tycker det är lite pinsamt att gå med den.. MEN DET HÖR INTE HIT EGENTLIGEN.. Medan jag går där med min "poppiga" rull-rull fylls jag av kärlek, jag tänker att när jag får tid ska jag sätta mig på en bänk vid centralen och bara titta och iaktta lyckliga och kärleksfulla människor. Sedan ska jag tänka på den alkoholiserade mannen och sedan ska jag tänka att ingen vet hur bra ni har det förrän ni har förlorat det och då är det för sent. Vem vet hur mammans två små barn utvecklas, vem vet vad den lilla flickan med rosa foppa-tofflor gör om tjugo år, kanske är hon själv alkoholmissbrukare? Men jag kan säga en sak, hennes kära pappa kommer alltid att se henne som sin lilla dotter som överlyckligt kom springandes till honom på centralen den 25/8 2007.
Och det här var min dag. Ta hand om era medmänniskor och snälla va lite mindre själviska. Världen och dess människor behöver inte eran egosim, de behöver kärlek och omtanke. Åk till närmaste tågstation, iaktta och känn hur ni fylls av kärlek. Sprid sedan kärleken till de som behöver det mest. Även en ensam alkoholiserad man behöver kärlek och omtanke.


*Vart du än går strö lite solsken i dina spår
Ta livet i din hand och gå så långt du kan
Champagnegatan fram*
Ted Gärdestad