Sabina Af Cato

Ibland får jag för mig att jag drömmer. Ibland får jag för mig att det inte hände på riktigt, att det är på låtsas. Ibland får jag för mig att jag inte lever, att jag bara ÄR. Ibland får jag för mig att jag inte existerar, ibland får jag för mig att himlen som jag ser upp till inte finns, att den inte är där.

Ibland får jag för mig att mitt liv är en skräckfilm. Ibland får jag för mig att det inte händer på riktigt. Ibland får jag för mig att det "spökar" i mitt rum. Ibland får jag för mig att någon tittar på mig när jag ska klä på mig, ibland får jag för mig att någon tittar på mig när jag ska sova. Ibland får jag för mig saker, jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Ibland får jag för mig att detta inte är på riktigt, ibland får jag för mig att jag inte är här där jag är. Ibland får jag för mig att jag fortfarande är 16 år och att jag går på Valstad. Ibland får jag för mig att jag bor hemma hos mamma och pappa. Ibland får jag för mig att det är år 1997. Ibland får jag för mig att tiden går och går och att jag inte har gjort något vettigt med den.