Sabina Af Cato

Jag insåg idag efter jag hade slutat att jag älskar fredagar! Det finns inget bättre! Jag går in i mitt rum, sätter mig på min gigantiska säng, kollar om något nytt har hänt med Rasmus, sätter på tv:n och njuter. Jag njuter av att vara ledig, jag andas ut och slappnar av och det känns så jäkla underbart. Jag smaskar godis och mår allmänt bra, fredagar är bra dagar. Hela helgen ligger framför mig och jag älskar den känslan, ledigheten, att vila, att hitta på något, att ja, bara vara och andas. Att Andas och att ta det lugnt. Jag tycker om fredagar och även lördagar. Söndagar är däremot inte lika välkommande. Det är då jag inser att helgen är över och att den gick alldeles för fort. Det är då jag inser att morgondagen är en måndag vilket betyder början på en ny arbetsvecka och jag får då panik. Panik över att helgen är slut, den är kapputt, jag får panik över att jag inte gjorde något vettigt med min lediga tid. Jag får panik över att måndagen innebär jobb med pojkarna och efter en ledig helg är det faktiskt svårt att gå upp ur sängen för att jobba igen. Men den paniken vill jag inte tänka på nu, för nu är det fredag!

Just nu sitter jag och myser, pustar ut och njuter. Jag har lite tända värmeljus runt omkring i rummet och det hjälper mig att slappna av ytterliggare. Jag tycker om att varva ner, att ta hand om mig själv lite då och då. Jag ska ta på min nya hudlotion senare, jag kan inte förstå att jag köpte den. Den luktar kokosmjölk eller något liknande, den luktar godis, den luktar gott, nästan för gott. Jag köpte även schampo och balsam igår, med doften "vanilj/mint te". Jag har aldrig stött på hårprodukter med te som doft, men de luktar gott, de luktar också godis. Usch, jag var nog nästan för godis sugen igår när jag var och handlade med tanke på att det jag köpte påminner om godis. Efter jag har duschat och smörjt in mig i den nya lotionen kommer jag gå runt och lukta godisbutik, det låter väl bra?

D, min lille pojke har blivit en tonåring. Jag kan inte låta bli att skratta åt hela situationen. När jag ropar på honom och ber honom komma tar det ett tag sedan kommer han, han ställer sig och tittar på mig och sedan utbrister han: "What?" Hans tonläge när han säger det gör det hela ännu roligare. Jag kan verkligen inte låta bli att skratta! Jag tycker om den pojken, oftast i alla fall! Nej men ärligt, han har börjat med tonårsfasoner nu och det är inte alltid välkommande. Idag fick min hostmamma jaga honom runt om i huset för han smet för henne när hon bad honom plocka upp leksakerna som han slängde på golvet. Idag har varit en underlig dag, min hostmamma har varit med pojkarna idag. På eftermiddagen föreslog hon att vi kunde baka kakor, jag trodde att hon skulle lämna mig med pojkarna, men hör och häpna: ICKE! Hon var med och gjorde allt som skulle göra, eller gjorde och gjorde, hon tog ut kakdegen ur kylen, skar den i skivor och la dem sedan på en plåt. Det är så man bakar kakor i detta land. Snabbt och enkelt! Sedan frågade hon om pojkarnas tvätt var färdigvikt, jag svarade: "Ja den är inne på mitt rum, vill du att jag ska lägga undan den nu?" Jag brukar alltid lägga undan tvätten när pojkarna sitter och äter middag därför blev jag förvånad över att hon frågade men hör och häpna igen, detta var hennes svar: "Nej jag kan lägga undan den." Jag blev helt chockad, hade jag hört rätt? Skulle hon gå upp och lägga undan tvätten? VA?! Det gjorde hon i alla fall, jag vet inte vart hon fick den iden ifrån, en anledning att komma upp till övervåningen kanske, jag vet inte.  

Denna vecka har förövrigt varit en upp och ner vecka. Jag har inte förstått vad R vill, eller jo, han vill ha mamma. Han har stått och gråtit nere vid trappan i 20 minuter i stäck. Jag har ännu inte fått kläm på hur jag ska göra i den situationen så jag lämnar honom där helt enkelt, han får stå där och gråta så hans tröja blir alldeles blöt. Även om jag går fram till honom så vill han inte ha något med mig att göra, jag tycker att det är lika bra att lämna honom där, någon gång tröttnar han väl på att stå och gråta. Usch vad grymt det låter, men jag vet inte, vad ska jag annars göra? Så fort jag kommer i närheten gråter han ännu mer. Lika bra att lämna honom ifred tills han lugnar ner sig. Min hostmamma har inte sagt att jag gör fel, hon har inte ens nämnt det. Jag vet inte, jag tror inte att det finns så mycket annat jag kan göra i den situationen, så fort jag kommer i närheten skriker han ännu högre och puttar bort mig. Lika bra att han få stå där och skrika, tinitus har jag ju redan. Nej men ärligt, jag vet inte.. Ibland önskar jag faktiskt att min hostmamma kunde lämna huset oftare. Jag och Sabina pratade om det idag. Vi diskuterade vad fasen hon gör egentligen, Sabina blev helt till sig: "Hon städar inte, ni har städerska. Hon tar inte hand om barnen, det gör du. Hon tvättar inte pojkarnas kläder och hon byter inte deras lakan, det gör du. Hon lagar inte mat för de äter ute eller beställer hem. Hon går inte ut med hunden, den släpper hon ut i trädgården. Så vad fan gör hon om dagarna?! Jag skulle bli idiot om jag var henne!" Ja, jag höll med, det skulle jag också bli, att bara gå hemma går inte i längden. Ett tag skulle jag väl stå ut men inte under en längre tid. Jag förstår inte hur hon står ut, jag gör verkligen inte det, jag förstår det inte. Jag skulle bli idiot, idiot över att inte ha något att göra om dagarna. Jag skulle bli idiot om jag skulle sitta vid datorn i flera timmar för att sedan inse att hela dagen är förbi. Jag skulle bli idiot, jag förstår inte hur hon står ut..

I veckan fick jag förövrigt en mindre chock, mamma påpekade att min lilla älskade kusin ska fylla sex år och inte fem som jag hade inpräntat i min hjärna. Eller, jag ser honom väl fortfarande som fyra men det hör inte hit egentligen. Jag förstår inte hur han har kunnat bli så stor så fort. Fort och fort, det har tydligen gått sex år! När ska jag och min hjärna hänga med i svängarna egentligen?

Idag skulle de andra tjejerna ut och äta middag på den mexikanska restaurangen som vi länge har pratat om att besöka. Men jag tackade nej, anledning: Jag måste spara pengar till min skidsemester och jag känner att det finns viktigare saker att lägga min veckobudget på än middag. Mat kan jag äta hemma och då kostar det inget, mycket bättre! Imorgon ska vi in till NY, jag vet inte vilka det blir, S ska in i alla fall och jag givetvis. Vi ska träffa en tjej som vi träffade förra fredagen och vi ska till Central Park, winter jam. Fråga mig inte vad det är men det var gratis, klart att jag är där! Det var lördagens planer, söndagen har jag stora planer för! Jag ska  bosätta mig i köket, jag ska göra köttbullar!