Sabina Af Cato

Jaha, jag har gjort det igen. Ärligt talat, jag förstår inte hur jag lyckas.. Jag lyckas med allt som man INTE ska lyckas med.

     Jag försökte öppna dörren, men det gick inte. Jag började skratta för mig själv och sa: "Är den låst?!" Jag fick panik, hur fan kunde den vara låst? Jag befann mig ju inte där inne, jag stod ju utanför och försökte komma in. Jag insåg att detta skulle jag aldrig lyckas klura ut, jag gick in till vardagsrummet där mina hostföräldrar befann sig. Jag öppnade min mun och utbrast: "Hej, jag kan inte komma in i mitt badrum, jag tror att dörren är låst." De tittade förvånat på mig och de började skratta, ganska rejält.. Min hostpappa reste på sig och jag följde efter honom som en liten svans. Han kände på dörren och sa: "Ja, visst är den låst alltid!" Och ärligt talat, hur lyckades jag med det?! Usch, men min hostpappa fixade det, han är ganska bra på att fixa saker och ting har jag kommit på.. Så vad jag än ställer till med så hoppas jag på att han kan fixa det! Min hostmamma är inte lika händig, hon är som mig. Ja, jag är inte heller händig, men jag vet i alla fall vad glödlamporna finns hemma i lägenheten i Kalmar, hon hade däremot ingen aning om vart de hade sådana här.

I fredags åkte jag och de två tyskorna S och S in till staden. Tåget in till NY gick smidigt för det var express-tåget. Tunnelbanan inne i stan gick dock inte lika smidigt, alla skulle hem från jobbet och vi blev mosade. Alltid lika trevligt att stå och trängas med främlingar. Vi åt middag på en mysig kinarestaurang och jag fick min första fortune cookie, väldigt god måste jag säga! Efter middagen letade vi reda på huset som vi skulle till. En känd spansk journalist skulle komma och prata om sitt liv och hur hon hade lyckats med allt hon har gjort i livet. Hon hade tydligen startat upp den första spanska modetidningen som hon jämförde med
" VOGUE" Vi tre hade dock ingen aning om vem människan var men alla andra var i extas. Men det var trevligt för vi fick träffa nya människor.

Igår var det en stor dag här, en riktigt STOR dag! Finalen i Super Bowl var igår och alla satt klistrade framför tv-apparaterna, inklusive jag. Vi åt chili och lite annat smått och gått. Min hostpappa blev väl kanske lite irriterad för både min hostmamma och jag ställde frågor till honom. Jag fattade inte så mycket om själva spelet men det var ändå roligt att se på. Något som jag definitivt inte kunde bli klok på var reklamerna, min hostmamma utbrast: "Tyst pojkar! Vi måste ju se reklamerna!" "VA?!" utbrast jag. Jag förstod ingenting, vadå måste se reklamerna? Reklam för mig är när man byter kanal eller borsta tänderna eller gör något annat nödvändigt. Men inte under Super Bowl! Då måste man se reklamerna! För det är nämligen speciella reklamer, nya reklamer som ingen har sett innan. Det är dyra reklamer, de dyraste reklamerna som har gjorts under året, en reklam hade kostat tre miljoner dollar och den var trettio sekunder lång. TRETTIO SEKUNDER!!! Reklamerna var alltså lika viktiga som själva matchen, ingen kisse-paus här inte! När det var 35 sekunder kvar av matchen gjorde New York Giants (som vi givetvis hejade på) en touchdown, min hostmamma blev galen, hon ställde sig upp och skrek: "YES! YES! YES! YES!" Under matchens gång hade Giants legat under hela tiden och när det var en minut kvar av matchen var deras enda hopp en touchdown och det lyckades de med! De spelande några sekunder till och New England Patriots försökte förtvivlat återta ledningen. (New England Patriots hade vunnit alla matcher i hela serien så om de skulle ha vunnit finalen skulle de ha vunnit ALLT. Det har bara hänt en gång tidigare i hela fotbollens historia, men det lyckades de inte med!) När det återstod en sekund av matchen började festligheterna, coachen fick vattendunken över sig och fansen sprang ut på plan. Men vänta! Det var ju EN sekund kvar av matchen! "BORT FRÅN PLANEN!" skrek The Patriots' coach. Efter ett bra tag fick de bort alla från planen och de kunde spela klart matchen. Men ärligt talat, EN SEKUND! Vad trodde han att de skulle lyckas åstadkomma på en jäkla sekund?!

Igår åt jag förövrigt världens nyttigaste frukost. S, R, S och jag åkte till IHOP och åt frukost, jätte gott! Efter det åkte vi till en park eftersom det var varmt och fint ute. Parken låg vid stranden, jag hade vårstämning i hela kroppen! Vi lekte en lek som vi brukade göra när vi var små, vi leker hela dagarna när vi jobbar och vad gör vi när vi är lediga? Jo vi leker! Det är faktiskt lite skrattretande.. Efter några timmar i parken som mer var som en strand åkte vi till, ja vad tror ni? Jo till Dunkin Donuts! Efter det blev det hemgång och Super Bowl.

Idag har det varit måndag, igen. Jag förstår det inte, tiden går så fort. Jag har pratat med kära Sabina idag och det var länge sedan det. Vi har ju inte pratat på hela helgen! Det känns bra att ringa henne, att prata lite, att låta samtalet flyta på som det alltid har gjort.

Jag har kommit på att jag saknar svensk mat, korvstroganoff med ris har jag varit sugen på hur länge som helst! Det blir ju inte direkt bättre av att mamma skriver ett mail och berättar att de har ätit det till middag! Jag kom precis på en sak, människor varnade mig för maten här i USA innan jag åkte och jag själv trodde att jag skulle gå upp hur mycket som helst. Men vet ni vad? Jag kommer gå upp hur mycket som helst när jag kommer hem!

Jag avslutar med lite bilder från helgen:
 Den spanska journalisten som jag ärligt talat inte kommer ihåg namnet på..
 Söndagens frukost, choklad pannkakor med grädde och chokladbitar. GOTT!
  
Parken.