Sabina Af Cato

I fredags blev jag lite stolt över mig själv, eller ja, tanken kom väl från annat håll men jag insåg vad det var jag tänkte göra och det är ju huvudsaken. Jo det var så här, i fredags gick jag upp lite tidigt för jag ville gå till biblioteket och låna film. Min hostmamma sa att hon lämnade ytterdörren olåst för att städerskan skulle komma men hon visste inte om städerskan skulle inse att den var olåst så hon ville att jag skulle vara uppmärksam. Visst svarade jag för jag var ändå inte klar för att gå ut. Jag gjorde mig i ordning och jag hann göra lite andra grejer också. Städerskan hade ännu inte dykt upp, jag började bli otålig, jag ville iväg. Jag bestämde mig för att sätta en lapp på ytterdörren och sedan gå min väg. Jag skrev: "The door is open. We are out." Jag tänkte att då borde hon ju fatta att det bara är att gå in och börja städa. Jag tejpade upp lappen på ytterdörren och stängde den. Då kom tanken, jag insåg vad det var jag just tänkte göra. Jag tänkte lämna huset obemannat med lappen på ytterdörren. Jag insåg att min lapp lika gärna kunde betyda: "Hej välkommen in och råna oss! Vi är inte hemma!" Jag tog genast ner den och slängde den i soporna. Jag insåg vad det var jag hade tänkt göra och jag blev lättad att jag inte hade gjort det. Tänk vad mina hostföräldrar hade sagt om de hade fått reda på det, de hade ju slängt ut mig med all säkerhet. Jag skrattade länge åt min egen dumhet.

Idag tänkte jag igen, jag blev väldigt imponerad på mig själv! Jag lyckades skicka ett sms från min amerikanska mobil till en mobil i Sverige. Det kostade 15 cent och det är billigare än att skicka från min Svenska mobil. Så länge inte personen som jag skickar till svarar till min amerikanska mobil för då kostar det 15 cent att ta emot sms:et. Jag kan inte förstå att jag lyckades!

Fredag kväll spenderade jag tillsammans med fyra andra au pairer, vi åt middag och efter middagen gick vi såklart till dunkin donuts. Vi satt länge och pratade och skrattade och jag hade riktigt trevligt. Det var länge sedan jag satt och hade roligt tillsammans med människor som jag tycker om. Den nyaste au pairen är från Brasilien och hon frågar hela tiden vad vi ska göra i helgen, precis som jag gjorde när jag var ny. Jag känner igen hennes blick i hennes ögon, hon vill så gärna har något att göra under helgerna, slippa vara hemma komma ut och umgås, åka in till stan eller vad som helst. Jag känner igen mig i henne och hennes beteende, lite desperat, "Jag MÅSTE ha något att göra i helgen! Vad ska ni göra?" Jag är inte sådan längre, inte alls faktiskt. Just nu är jag inne i en period där jag tycker att det är skönt att bara vara hemma, att göra ingenting, att bara sitta och ruttna bort. Det är så underbart! Jag antar att tvillingarna gör mig tröttare än vad jag insåg innan. Som sagt, just nu är det så underbart att bara sitta och göra ingenting. En annan sak som är underbart med att bara vara hemma är att jag hör pojkarna gråta efter de har sovit middag och jag slipper gå ut ur mitt rum och gå till dem! Jag kan stanna inne i mitt rum framför datorn och lämna två skrikandes pojkar åt mamma. "Pojkar, varför är ni såhär med mamma och inte med Sabina? Jag tycker inte att det är snällt av er." Det var mammans kommentar i fredags när de satt och grät efter de hade vaknat. Jag fick ju tyst på dem efter två minuter och som sagt, när mamma är i närheten tar det längre tid.

Jag har insett en sak om mig själv som jag inte visste om. Jag har insett att jag har en egenskap, jag visste inte ens om att den existerade i mitt DNA. Jag har tålamod! Jo, pappa det är faktiskt sant! Jag, Sabina, äger tålamod! Det hade jag ingen aning om att jag gjorde! Men det gör jag visst! Jag har insett det nu. När jag är med pojkarna har jag tålamod, vad de än gör, vad de än hittar på så tappar jag inte humöret! Jag är chockad, jag hade ingen aning om att jag hade tålamod! Men jag ska erkänna en sak, när jag är för mig själv har jag inget tålamod. Så fort Rasmus inte fungerar som han ska så blir jag förbannad. Jag har en annan sak som gör mig skitförbannad, han gör mig riktigt arg! Jag klarar verkligen inte av honom! Med honom har jag inget tålamod alls! Jag har slängt honom i bordet, ja det har jag faktiskt. Jag har SLÄNGT honom i bordet. Jag är så förbannad på honom, han har en liten lucka på ryggen som jag ALDRIG får dit. Jag blir så förbannad! Jag har lyckats att få dit luckan en gång och då blev jag överlycklig och utbrast: "I DID IT!" Och då utbrast R glatt: "Bina did it!" Min fiende, som jag bara hatar är: Mr potato head.   

Jävla potatishuvud! Bokstavligt talat!

Men en sak som är positivt med Mr potato head är att R är så söt när han säger det: "Play Mr fofhado head Bina!" Han är riktigt söt ibland.