Sabina Af Cato

Japp, nu är det ett nytt år. 2008, det blev ett nytt år, bara sådär. S blev överlycklig när klockan slog tolv, hon skrek: "I år åker vi hem!" Och det gör vi visst, i år åker vi hem.

Jag har ALDRIG roligt på nyårsafton, jag planerar och tror att jag ska få det roligt men ärligt talat, jag kan inte minnas en enda nyårsafton då jag har haft roligt.

Nyårsafton 07/08 kommer jag inte att glömma av den enkla anledningen att jag höll på att dö. (Ursäkta? Skrev jag just enkla? Jag höll på att dö!) Nej men ärligt, det gjorde jag faktiskt. Jag var inne i New York igår. Det händer ganska mycket i den staden, skottlossning dit och skottlossning hit. Att lilla Sabina från Sverige råkade hamna mitt i en sådan var väl inte så lyckat.. Men lite action ska man väl ha i livet!

(Den enda sanningen i stycket ovan är att jag höll på att dö man jag säger fasen inte hur. Mamma vet om det men hennes reaktion var: "Jaha, okej. Men du lever ju nu." Jag blev skitförbannad, hennes dotter höll på att dö och det var hennes reaktion?!)

Igår var dagen då jag gjorde ett test. Jag testade mina vänner hemifrån. Resultatet var ganska oväntat och lite ledsamt också faktiskt. Men jag börjar inse att det kanske är till min fördel. Jag tänker på det som en utav de svenska tjejerna sa på vägen hit och jag börja tycka likadant som henne. Hon sa: "Jag tycker att det ska bli så skönt nu när man ska vara borta ett år. Man kan själv välja vilka man vill hålla kontakten med, man kan själv välja sina vänner."  Jag börjar förstå vad hon menar med det, ibland kan det faktiskt vara nyttigt att sortera bort bra vänner från de dåliga.

Nu ska jag koka te!
 På väg in till New York  Där fick jag mig en stor glad överraskning!