Saina.
Igår var pojkarna lite jobbiga. De ville göra allt som jag sa åt dem att INTE göra. Igår var en liten jobbig arbetsdag, jag kände att jag inte hade någon anledning att le. Jag var ovän med tvättmaskinen istället för toalettstolen. Men jag insåg till slut att det inte var något fel på tvättmaskinen utan att det var mina blonda hjärnceller som spelade mig ett spratt. Det var en allmänt dålig dag helt enkelt. Men Saina gav mig en anledning att le, hon gav mig en anledning att le på RIKTIGT. Hennes totala lycka gjorde mig lycklig och min fredag blev en ganska bra fredag.
Saina planerar för övrigt att komma till Kalmar till vintern när jag har kommit hem. Det tycker jag låter som en bra ide. Våran vänskap sedan fyran håller i sig trots att vi bor så långt ifrån varandra. Vi har lärt oss att leva med det, att jag just nu befinner mig i New York och hon i London är för mig inte någon skillnad från det att jag befann mig i Kalmar och hon i Göteborg. Avstånd som avstånd liksom, det spelar ingen roll hur långt det är, det är ändå ett avstånd och vi har lärt oss att leva med det. Vi vet att vi finns där för varandra. Och det känns, bra, otroligt bra.
Igår gick jag och köpte godis, som planerat. Jag gick en runda och rensade huvudet som det så fint heter. Jag gick till "stop & shop" för att skriva en lista med saker som jag ville ha hem handlat. Att jag sedan glömde skriva upp det på inhandlingslistan när jag väl var hemma och att min hostfamilj åkte och handlade utan att handla mat till mig är ju en annan sak. Jag var så himla trött igår, jag bara gick och la mig. Jag vet inte vad som flög i mig, det var som om det var sömnpiller i min lasagne. Jag gick och la mig innan min hostmamma! Jag var så trött att jag glömde bort allt som jag skulle ha gjort, bl a skriva upp vilka matvaror jag ville ha. Jaja, ingen större skada skedd, tror jag.
Idag satt det ett brev upptejpat på min dörr. Det var mitt bibliotekskort jag blev överlycklig, att det äntligen hade kommit! Nu kan jag hyra film på biblioteket, gratis. Jag kan göra det som jag har planerat en längre tid, köpa godis och hyra film, varje fredag. Ska bli så underbart!
Här kommer en skrämmande sanning om mig själv (en sanning, till skillnad från skottlossningen på nyår.)
Idag har jag än så länge underhållit mig själv med att titta på Lokets bästa på YouTube. Ja det är sant, jag har skrattat som en annan idiot, jag skrattade så tårarna kom. Det var så roligt! Dock kass bildkvalité men jag hörde ju och det var huvudsaken! Och det var så R-O-L-I-G-T! Oj oj vad jag har skrattat. (Börjar jag bli pensionär?)
Idag hörde jag ena pojken nynna på "blinka lilla stjärna". Jag blev överlycklig när jag hörde honom in till mitt rum, han försöker sig på de svenska orden men lyckas inte fullt ut. "Blinka" säger han däremot galant, stjärna blir "hana". Och alla andra ord i texten blir mest mummel. Men det tar sig!
I veckan var det säsongsstart på "Supernanny" och jag grät mig igenom hela avsnittet. Supernannyn själv kunde inte hålla sig, hennes tårar kom också fram. Det var verkligen så hemskt. Föräldrarna lämnade sina två döttrar på 17 och 14 år ensamma med sina tre yngre bröder som var mellan 2 och 4 år. Döttrarna tvingades uppfostra sina bröder medan föräldrarna jobbade och när föräldrarna kom hem fick de utskällning för att de inte hade gjort sina läxor. Jag och supernannyn blev skitförbannade, förväntade sig verkligen föräldrarna att döttrarna skulle klara av att uppfostra tre stimmiga pojkar, sköta hela hushållet OCH göra sina läxor? De är ju barn själva! 17-åringen svimmade av all stress och hennes ansikte var så slitet, man såg att hon var utbränd, utbränd av att uppfostra sina yngre bröder. När föräldrarna var hemma så var det ändå den äldsta systern som tog hand om sin bror när han skrek efter mamma. Mamman sa att hon hade haft en stressig dag på jobbet och att hon inte orkade med honom just nu. Jag blev så förbannad! Vilka sjuka föräldrar det finns..
Nu har jag kollat upp lite om skidsemester v11. Det har gått ganska bra att få reda på information men jag vet ju inte allt än. Om jag känner mig själv så är det bäst om jag bor nära backen men hur dyrt är det tro? Usch, har jag verkligen råd med det här? Men jag VILL! Vad ska jag göra hemma en hel vecka? Nej jag vill åka skidor, jag vill. Usch vad mycket man vill, men hur mycket bli av? Men jag ska i alla fall räkna på det sedan får vi se hur mycket det blir allt som allt..
Nu ska jag, ja vad ska jag göra? Duscha? Inte än men snart, sen blir det nog lite tv-tittande och sedan får det bli sängen för imorgon ska jag in till New York och åka skridskor!
