Sabina Af Cato

Usch nu fick jag ett sådant där jobbigt sug i magen, jag längtar tillbaka till Gamleby. Att gå och handla på ICA.. Att sitta på Garpe och sola.. Att kolla på tv i lägenheten.. Att dansa i vardagsrummet med Pernilla. Att sola utanför dv.. Att prata skit i matsalen.. Att sitta uppe hos fåglarna vid datorerna och göra ingenting.. ÅHH!!!!!!!!!!

Vardagen i Gamleby känns så långt borta men ändå inte på något vis. Att gå ner på ICA och handla mat och stöta på minst tio personer från skolan. Att gå vägen från dv till matsalen för att sedan sätta sig i rökrutan där alla andra sitter. Att ta en sväng in i datasalen när men ändå är på den sidan av skolan. När man ändå är i den byggnaden går vi och ser om Jana är inne så vi kan snacka lite skit med henne. Vi går till paveljongen för att hämta nya böcker i vårat skåp, Sabina går in genom den första dörren medan jag fortsätter till den sista. Vi pallar oss tillbaka till dv och sätter oss i 12B för att sedan blir utkörda därifrån av en annan dv-klass för vi skulle tydligen inte ha lektion där. På vägen upp till 12F och de högljudda fåglarna hälsar vi de söta hundarna och även på lärarna om det finns några där just vid det tillfället. Väl uppe i 12F börjar lektionen och sedan lämnar läraren oss för eget arbete. Vi går ut och sätter oss i solen och får MYCKET gjort. Min klass var väldigt bra på att snacka skit och att prata bort en hel lektion var inte direkt någon svårighet för oss.. Men på något vis lyckades vi ändå svara på lärarens frågor.

I slutet av trean stannade vi ofta kvar på skolan och pluggade, vi gick och åt gratis kvällsmat i matsalen för att sedan återvända till datasalen. Jag vet inte hur vi lyckades, men vi gjorde HELA vårat projektarbete på mindre än två månader och vi fick MVG på det.. Jag förstår fortfarande inte hur vi lyckades.. Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur jag lyckades få så bra betyg som jag fick.. Jag antar att jag och Sabina är väldigt bra på att ljuga.. Jag kommer ihåg att vi satt en eftermiddag på internatet och ljög ihop ett helt arbete. Det tog oss några timmar av en eftermiddag att göra arbetet medan våran klass kämpade med att verkligen GÖRA uppgiften på en månad.. Jag ringde hem till min käre far och bad honom ta lite kort som vi kunde använda till arbetet. "Visst" svarade han och han mailade över dem, sedan var arbetet klart. Vi fick MVG på det med.. Jag fattar inte, vi ljög ihop hela historien.. Men ärligt talat, vi lyckades dikta ihop en historia som läraren köpte, det måste ju innebära att våra kunskaper inom ämnet är (kanske ska säga var?) maximala.

Nu kom jag på vad en lärare sa till oss en gång i tvåan: "Ni förtjänar inte MVG men jag sätter det på er i alla fall för jag orkar inte tjafsa med er." Sabina och jag tappade hakan: "Vad sa du?!" Han fick sitt tjafs i alla fall och sedan medgav han att vi förtjänade vårat MVG..

Valstad var en rolig tid nu när jag sitter och tänker tillbaka på det såhär. Jag mognade mycket och fick vänner för livet. Även om jag har tappat kontakten med två utav dem (än så länge). När man går på internatskola blir alla relationer som utvecklas där annorlunda, vi lär oss att leva med varandra på ett annorlunda sätt. När skolan är slut åker vi inte hem till familjen utan då umgås vi med varandra, vi blir varandras familjer på något sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara, det är något som måste upplevas för att man ska kunna förstå det fullt ut.

Jag pratade med Linda idag på msn, hon och jag ska kolla på film när jag kommer hem. Alla Beck-filmer ska vi se. Varför? Vi ska se dem för att jag hatar svenska filmer och pga detta har jag aldrig sett en Beck-film i hela mitt liv. Vi ska även hålla utkik efter en speciell man som sägs vara med i dem, vi får se om vi lyckas hitta honom.. Det var förövrigt hon som fick mig att känna såhär som jag känner nu, längtan till Gamleby. Hon har den känslan som jag hade i slutet av trean. "Jag vill inte ta studenten!" en tanke i den stilen snurrade runt i huvudet.. Jag vet inte, Valstad formade mig på ett sätt. Det är en period i livet som jag aldrig kommer att glömma. Det är en period i livet som jag kommer tänka tillbaka till och le åt. Det är en period i livet som är oförglömlig. Det är en period i livet som jag och Sabina kommer att prata mycket om när vi sitter på pensionärshemmet. Om jag och Sabina hamnar på samma pensionärshem kommer det inte bli lätt för personalen, de kommer ha fullt upp!

Just nu lyssnar jag på The Killers. Det är mina och PYU's låtar. Lilla PYU! Fram och tillbaka till Gamleby har det blivit ett par gånger med honom. Då med musiken på högsta volym, givetvis The Killers. När jag kommer hem (efter det att pappa och jag har övningskört ett x antal gånger) ska jag, mina snälla skyddsandar (för de lämnar mig ALDRIG när jag kör bil, känns väldigt bra att veta) och PYU ut på Kalmars gator. Och kanske, kanske om tillfället är rätt hämtar jag upp Sabina (om hon bifinner sig i den delen av Sverige) och Pea och sedan tar vi en sväng upp till Gamleby! (Bilden förställer PYU och min PERFEKTA parkering!)

Jag avslutar med lite fina bilder:

Tjej-fest med bacardi breezer och scones-bakning, jag vet inte hur många gånger vi hade sådana fester, men roligt var det:
   

Lite bilder på Valstads djur:
 Min slöjstjärt, Guldis. Ja, min fantasi för namn är alltid på topp!
 Dessa getter rymde för mig en helg, jag ringde panikslaget Sabina: "Kom, FORT!! Getterna har rymt! De är ute och springer!" När Sabina kom ställer hon sig och tittar på mig som ett fån och säger: "Men Sabina, där får de ju vara!" Jag utbrister irriterat: "På den sidan av staketet?!" Hon tittar och sedan säger hon chockat." Oj, nämen oj då!" Vad roligt det är att skratta åt det såhär efteråt!
 Den här bilden skrattar jag alltid åt. Jag skrattar så jag får ont i magen! Sabina tar bilden och i nästa sekund skriker hon: "Sabina!!! Kom hit!!! FORT!! NU!!!" Jag undrar vad fasen det är frågan om och springer in till mörkrummet. Där står Sabina hukad över golvet och är helt panikslagen. "Sabina!! Gör något!!" skriker hon till mig. Jag fattar ingenting, jag tittar ner på golvet och där ligger den här lilla sötnosen på rygg och skakar. Den lilla söta ungen föll från Sabinas hand (och det var säkert ett fall på ca två meter men tanke på att Sabina är lång och hon stod på en pall.) Jag tar upp den och tittar på den, ungen piggnar till och vi tar in den i buren igen. Dagen efter kommer Åsa och undrar hur länge hamstern har varit död. Vi blir panikslagna och frågar. "Vilken hamster?" Det var en utav de gamla hamstrarna som dött och vi pustade lättat ut..
  
Sabinas Igelkott Sabina, Allas prince charming och min Melker

Lite bilder från Garpe:
   
Alltid lika mysigt att vara där.

Lite smått och gott:
 Jag och Sabina i bowlinghallen när vi gick i tvåan.
 Mysigt ute i solen framför dv.
  Alltid lika gott!

Nu är det dags för mig att koka te!