Jepper.
Pojkarnas nya ord är "Jepper", de ha fått det från sin mamma och nu har det smittat av sig på mig och jag smittar vidare.. Det är sjukt egentligen, vad människor tar efter varandra. Människan är så otroligt lättpåverkad, man blir som man umgås helt enkelt.. Det har nog alla varit med om, ett flertal gånger. Man tar efter varandra, umgås jag mycket med en person börjar jag prata som den personen. Mamma började till och med säga "världsklass" när han den där snubben var med på farmen. Vad hette han? Farmen-Johan var det va? Det är väl sjukt om något, hon tog inte efter människor hon umgås med, hon tog efter tv:n och hon tittar inte ens mycket på tv!
Jag säger alltså "Jepper" (ofta) trots att jag tycker att det är ett utav de fulaste orden som finns. (Om det nu är ett ord) Pojkarna har smittat mig med det, det betyder nog att jag umgås alldeles för mycket med dem.
Just nu jobbar jag och det går bra. Pojkarna sover så sött så. Det brukar alltid gå bra att jobba numera, konstigt nog. Jag antar att det beror på att pojkarna vet vart de har mig och jag vet vart jag har dem.
I fredags, när pappan var ledig från jobbet hade pojkarna sagt till mamman när de vaknade: "Vi vill gå ner och se pappa och Sabina". Förstår ni? Jag var på listan bredvid pappa! Kan det bli bättre? Idag sa mamman en annan sak: "Jag är så glad över att de trivs med dig, titta på dem, de är helt okej med att jag ska gå nu och de blir lämnade med dig. I måndags lämnade jag dem hemma med deras pappa och de fick panik när jag skulle gå, började gråta och skrika". Jag blev chockad när jag hörde det, jag menar, han är deras pappa och han borde vara en större säkerhet för dem än vad jag är. Men så är det tydligen inte. Men jag ska erkänna att hennes kommentar värmde, ganska rejält med! Men det är ändå sorgligt, det är bra och dåligt på samma gång liksom. Förstår ni vad jag menar?
Nu ska jag sova och drömma mardrömmar för det finns tydligen mördare här på Long Island och inte blir det bättre av att jag hör en massa konstig ljud hela tiden..
Sov gott!
