Sabina Af Cato

Nu har jag bestämt mig, jag har tagit beslutet. Så nu är det gjort, jag har bestämt mig. B-E-S-T-Ä-M-T mig.

Jag har väl gått och velat fram och tillbaka, tyckt att det har låtit jätte bra ena dagen och piss den andra. Men jag har väl hela tiden vetat vad jag vill, inombords liksom. Så nu är beslutet fattat.

Igår fick jag ett tecken och jag är en person som lever mitt liv efter de tecken jag får. Det är tex pga tecken jag är här i USA, det finns en hel del andra tecken som har styrt mina val som jag har gjort i mitt liv men de orkar jag faktiskt inte räkna upp och sedan är de för personliga för att skriva såhär. Men i alla fall, igår fick jag ett tecken om att jag borde stanna kvar här i USA lite till, jag behöver det. För än gångs skull gör jag något för mig själv, tänka sig, jag har gått och blivit lite självisk.

Visst, jag skulle älska att komma hem och träffa alla igen, jag saknar alla er där hemma som en tok! Men just nu känner jag att det finns inget hemma att hämta för mig, ni finns där men that's it. Efter jag har träffat alla så har jag inget hemma att göra, ingen skola, inget jobb. Ja visst, jag skulle kanske kunna få ett jobb men det är inte så lätt att få jobb i Kalmar och eftersom jag vill plugga sedan efter sommaren nästa år så känns det inte så lockande att söka ett jobb i en annan stad och sedan flytta för att man får det.

Jag känner alltså att jag har inget hemma att hämta, inte just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men det är så jag känner. Planen just nu är att byta familj i juli någon gång och förlänga i nio månader så det blir ett år hos en ny familj. För om jag byter familj i juli blir jag borta till juli nästa år och då kommer jag hem lagom till alla skolor börjar igen. Byta familj vill jag göra för att min bästa vän här ska byta familj och jag ser faktiskt ingen anledning till att vi båda ska förlänga och sedan inte kunna umgås. Hon behöver ha en ny familj innan den 23 juni så då vet vi vart hon hamnar och sedan får vi hålla tummarna så att jag hamnar i närheten av henne. Jag vill fortsätta att ha det livet jag har nu, jag och S umgås mellan arbetet så därför vill jag fortsätta att bo och arbeta där hon hamnar. Så får vi se vart det blir, vi kanske hamnar i NY, det vet man ju aldrig.

Ska jag vara ärlig så spelar det inte så stor roll vart jag hamnar. Bara jag får en familj i närheten av S, för det är min fritid som jag älskar just nu så jag vill fortsätta att leva det livet, tack.

Nu när jag ändå är ärlig kan jag väl fortsätta vara det, en annan anledning till att jag inte kommer hem är att jag känner att jag har för många plikter hemma. Alla känner mig där, alla vet vad jag är för en person, vad jag gör och inte gör. Att jag alltid ställer upp för allt och alla, att jag har plikter och människor förväntar sig saker och ting ifrån mig. Jag har betett mig som en vuxen sedan jag var tolv år. Jag kommer ihåg att min pappa sa det till mig för lite sedan: "Ja du, jag hörde det när du var ungefär elva eller något, det var någon som sa det till mig. 'Fy fan vad hon är lillgammal!' Men jag kommer inte ihåg vem som sa det." Så sa han till mig, jag tror vi pratade på skype för tre månader sedan eller något, vi pratade om tonåringar och sedan kom vi in på det. Jag har alltid betett mig vuxet och moget, det är givetvis inget jag har slutat med men jag känner att här kan jag leva ett annorlunda liv än hemma. Ett liv som jag behöver leva innan jag kan bli "vuxen på riktigt" vad nu det innebär.

Det är därför jag beslutade mig för att förlänga, efter mycket velande fram och tillbaka, "varför tänker jag ens på det här? Vad är anledningen?" Men nu har jag kommit på det, jag gör det för mitt eget bästa, jag gör det för att jag mår bättre av det. Jag gör det för att jag behöver leva detta livet lite längre än planerat. Jag är inte redo för att komma hem.

Och en sak till, au pairer får löneförhöjning efter sommaren!

Räkna med att se mig i Sverige igen nästa sommar!

(Fick precis en hjärtattack, mobilen ringde "Don't pick up calling" stod det, and I didn't pick up. Visst är jag snäll? Nej men vad fan, nej men jag vet inte. Vad är detta egentligen? Och ingen kan jag ringa och beklaga mig för!)

Ahh, just nu har jag ingen aning om vad jag håller på med i mitt liv, men jag har roligt! Och jag är uppriktig, typ i alla fall. Nej men nu måste jag fortstätta att tvätta!

Over and out.

Ps, förlåt om mitt beslut har sårat er.