Vuxen.
'Här sitter jag men Rasmus i knät och 7th heaven på tv:n. Det är dagen innan Thanksgiving och hej och hå. Jag har typ inte jobbat alls denna vecka för min hostpappa har kommit hem tidigare varje dag och idag åkte han inte ens till jobbet. Eftersom han jobbar mycket annars spenderar han all ledig tid med barnen vilket innebär mindre jobb för mig! Så idag tog han med barnen på bio, jag tackade nej, för jag var duktig och städade ur lilla Lexie, min bil alltså. Det såg ut som en svinstia i baksätet rent utsagt, jäkla ungar! Jag dammsög ur hela bilen så nu luktar det nystädat. Annars har jag inte gjort så mycket mer idag, jag hann med att prata med min andra hälft innan hon gick och la sig. Sedan har vi en date imorgon då hon är hemma från jobbet och innan jag åker till Everett. Jag vet inte riktigt om jag gör rätt i att åka dit, men det känns som om jag kommer få det roligare där än med min hostfamilj. Så vi får se hur min Thanksgiving blir.
Idag fick jag post, A kom springandes emot mig med ett glatt leende och hon höll ett grönt paket från Sverige i handen. På lappen stod det att det var en leksak i och jag utbrast "vad fasen skickar hon en leksak till mig för?" Jag gick ner i källare och öppnade det, i det låg det ett troll som var en nyckelring. Paketet var från min älskade kusin och hon bad mig ha trollet på min nyckelring så jag tänker på henne varje dag. Så just nu har jag världens snyggaste nyckelring, min andra hälft skickade också en nyckelring som numera pryder mina nycklar. Men nu till själva poängen till varför jag sitter och kluddrar ner detta. I kortet som min kära kusin skickade låg det bilder på oss genom årens gång. Två bilder var på oss då vi var små, vi och resten av kusinerna. När jag såg dem, såg oss själva som barn, det blev en sådan chock, jag fick VÄRST chocken. "Nämen, nämen, har vi varit så små?!" Tanken på oss, vi kusiner, som barn känns så avlägset. Har vi ens varit barn? Det känns verkligen så långt borta! Det var när jag såg korten på oss som barn jag insåg att vi inte är barn längre, vi är vuxna. Kusinerna har liksom vuxit upp, bara sådär. Vi är inga småbarn längre som sitter vid barnbordet och dricker saft och äter bullar på släktkalasen. Ahh okej, vi sitter väl fortfarande vid ett "barnbord" men när jag tänkte efter har alltid någon utav kusinerna en respektive med sig. När jag såg korten på oss som barn slog det mig, vi är inga barn längre, vi har vuxit upp och de korten som kommer att komma i framtiden på barn kommer att vara våra egna.
Ja, jag har tydligen vuxit upp för jag har tydligen fyllt 20. Korten jag fick idag fick mig att inse det.
