Allt?
Hur svårt ska det egentligen vara att inse att man är lycklig? Varför är det så svårt att säga att man har "allt"? Att man inte har en enda grej att klaga över i sitt liv, att man har nått den punkt alla siktar efter, man har nått toppen på stegen som man har klättrat på i hela sitt liv. Man har nått toppen och man står där och tittar ner, man tittar ner på varje steg, varje litet kapitel som man har tagit i livet, varje beslut som man har fattat finns där på stegen. Man tittar ner på den, ler och sedan inser man att man är lycklig, man har allt.
Men precis där och då händer det något. Man börjar fundera på vad det innebär att ha "allt". Men börjar fundera på om man verkligen har allt, är det inte något som saknas? Det är då det händer, det är då man tittat uppåt, på de stegen som inte finns än. Man tittar uppåt och drömmer sig bort, börjar planera sina drömmar för framtiden. Man bestämmer där och då vad det är som saknas i livet. Man inse sakta men säkert att man inte alls har allt, att det är så mycket som fattas. Man börjar fundera på hur man kunde stå och titta ner på alla steg och ärligt talat tro på att man hade allt, att man var lycklig.
Och sedan tittar man åt sidan och ser den gigantiska tvätthögen och precis där och då inser man att vardagen och verkligheten är tillbaka. Vardagen som så lätt kommer emellan för drömmar. Vardagen som känns så full av plikter, vardagen som de flesta människor hatar. Vardagen som sakta men säkert kommer att styra ens liv mer eller mindre. En del står faktiskt på toppen av sin stege och tittar ner på alla sina steg för att sedan inse att vardagen och dess plikter tog över deras liv allt för mycket. De står där och funderar över hur fasen det kunde gå så långt, de står där och fundera över på vilket steg det vände. På vilket steg slutade de drömma?
Min största rädsla är att säga att jag är lycklig, jag kan inte göra det, det känns så fel. Varför? Jo, så fort jag öppnar munnen för att uttala mig kommer något alltid emellan, något problem ibland stora men ibland är det småsaker, som en tvätthög. Det kanske är dags att öppna ögonen och vakna upp och inse att en tvätthög inte ska förstöra en underbar dag. "Ta ett djupt andetag och var tacksam över att du kan andas. "Titta upp mot himlen och skratta åt fåglarna som du ser. Vänd ditt ansikte mot solen och känn hur den värmer. Och viktigast av allt: Glöm inte att le!"
