Sabina Af Cato

"What the hell! Who are you trying to fool?"
"Myself"
"Is it working for you?"
"No"

Okej, såhär är det. Jag är rädd, jag är så jäkla rädd. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker hitta på ursäkter till mig själv, hitta på något bättre att göra, hitta på någonstans att åka, hitta på något som är bättre än att flytta hem till Kalmar.

Jag är rädd för att det livet som jag lämnade bakom mig inte finns längre. Okej, det kunde väl en babian ha listat ut att det livet som jag lämnade bakom mig inte skulle existera igen då jag skulle återvända till Kalmar. Men det är inte bara det, det har hänt så mycket, det är liksom inte Kalmar jag kommer komma hem till. Det är någon jävla "småstad-som-försöker-leka-storstad-med-en-massa-nya-affärer-och-asfalt". Jag kommer liksom inte att känna igen mig, alla människor har förändrats, de har rynkor som inte var där innan, de har ett uttryck i sina ögon som inte var där innan, de har gått upp i vikt, de har gått ner i vikt och vissa finns inte längre. Det är så mycket som har förändrats, jag kommer inte att känna igen mig, inte ens hemma i lägenheten kommer jag att känna igen mig, inte ens i mitt gamla flickrum kommer jag att känna igen mig. Jag är rädd.

Så jag försöker hitta på ursäkter till mig själv, att jag faktiskt har ett visa som inte går ut förrän år 2012 och folk här kallar mig galen som bara slänger bort det. Men jag vill inte stanna kvar här, jag är så jäkla klar med au pair livet, jag vill göra något annat. Men det känns så skrämmande att komma "hem", för det är ju inte ens "hem" längre.

Just nu skulle jag ge mycket för ett speciellt poolhus, mina popcorn och sedan ska du vara där och prata och skrattar som bara du kan!

Just nu längtar jag förresten som fan till våren! Till våren med värme, sol, skratt och lek. Till våren då man kan gå i tunnare kläder, till våren då allt blir mycket lättare. Till våren då man kan sitta ute med en cigarett i handen utan att frysa och samtala och skratta. Till våren med alla dess vårkänslor som sedan följs av sommaren. Visst är livet alltid mycket enklare då det är vår och sommar?