Hjälp!
Det var en gång en flicka, Sabina var hennes namn. Hon undrade vad hon skulle göra med sitt liv, inga planer hade hon. Eller, dessvärre var det väl så att hon hade alldels för många planer och visste inte hur allt skulle ordna upp sig.
Sedan en dag satt hon i Lexie och körde. Hon svarade på alla miljoner frågor som kom ur den fyråriga pojkens mun. Hon slängde en blick i backspegeln och tittade på honom där han satt med sina Lightning Mcqueen solglasögon på. 'De sitter snett som vanligt' tänkte hon medan hon log åt hans allt för underbart söta ansikte. Hon hörde Jethro's sms-signal och hon började genast undra vem som skickade sms till henne såhär småtidigt på förmiddagen. Hon hoppades i hemlighet på att det skulle vara en utav hennes bästa vänner som hon inte hade hört av på ett tag MEN. Ja, något inom henne sa att sms:et som låg och väntade på att bli läst gällde högskolan hemma i Kalmar. En tanke sa henne att nu var det någon där hemma som visste att hon hade kommit in och ville dela nyheten med henne. Sabina fortsatte att köra och svara på frågor och hon glömde bort det olästa sms:et.
Väl framme i Plymouth pakerade Sabina bilen Lexie, pojken hoppade glatt ur och gick raka vägen till gräset där han stod säker från all trafik. Sabina började rota fram sandleksaker och då hon såg sin handväska kom hon på att hon hade fått sms 20 minuter tidigare. Hon tog upp Jethro och såg att det var hennes mamma som skrev: 'Hej på dig! Grattis du har kommit in på turism programmet :)!! Jag har precis kollat på studera.nu. Du måste gå in och svara för att behålla din plats. Så går in på sidan när du har slutat jobbet. Puss och kram från mamma' Känslan hon hade inom sig stämde, hon hade kommit in! Hon sprang bort till pojken, lyfte upp honom och pussade honom. Hon tänkte att hennes mamma aldrig förändras. Här talade man KLARTEXT så att dottern skulle förstå. Att Sabina hade stått på sina egna ben sedan tidig tonår tycktes hennes kära mamma allt för ofta glömma bort. Fast, typiskt mammor kanske. Sabina ringde sin bästa vän Br (som givetvis inte svarade) så hon ringde hem istället där K svarade och hon blev riktigt glad och sa grattis. Br ringde upp efter ett tag och flickan skrek för full hals och sa att hon var så stolt över sin älskade vän. Sabina ringde även till B och fick samma reaktion där. Hon ringde till tre personer och alla blev så glada, men Sabina själv kände ingen lycka. Hon kände sig bara så, underlig.
Då Sabina och pojken är hemma från Plymouth frågar pojken Sabina när hon ska komma tillbaka hem. Sabina tar fram kalendern och visar honom bladet för augusti. 'Här, ser du nummer 6? Då åker jag till CA. Och här på nummer 16 kommer jag tillbaka hem hit. Och här, ser du där, nummer 18? Där åker jag till Sverige.' Hon tittar ner på pojken som sitter i hennes knä, hon luktar på hans hår som fortfarande luktar pool från hans simlektion tidigare på dagen. 'Så när kommer du tillbaka hit?' Sabina säger åt sig själv att vara stark, hon sväljer och sedan säger hon: 'Älskling, jag kommer inte tillbaka. Jag kommer tillbaka från CA här, ser du? 16.' Säger hon och pekar på rutan för den dagen. Pojken tittar dit hon pekar men han är inte nöjd. 'Men jag menar, när kommer du tillbaka hit? Till oss? När Sabina?' Hon känner att det vattnas i hennes blåa ögon men hon får inte. 'Jag vet inte när jag kommer tillbaka och hälsa på er. Jag måste ha pengar till en flygbiljett först, de kostar mycket pengar.' Pojken tittar ner på kalendern och sedan på sina fingrar. 'Sabina, jag tycker att du stannar hemma i Sverige i 10 dagar och sen kommer du tillbaka hit. Ser du denna rutan här? 82? Jag tycker att du ska komma tillbaka hit då, 82, okej?' 'Älskling, kommer du ihåg, du läser från detta hållet, så det är nummer 28.' De ler mot varandra och pojken utbrister: 'Oh, jag glömde.' Sedan skrattar de och Sabina börjar busa med honom och så vips, är kalendern bortglömd.
Då det är dags för lunch undrar K och B's mailadress så Sabina loggar in på sin enormt SNYGGA mail, hotmail alltså. Hon ser att hon har ett mail från ett namn hon inte känner igen och ämnet är 'Ansvarig Barnens Lekhörna'. 'Jobbet' tänker Sabina och öppnar mailet. ' Vi önskar att vi haft flera lekhörnor att bemanna då det kommit in fantastiskt många intressanta ansökningar. De flesta som har sökt är utbildade till fritidspedagoger, fritidsledare, barnskötare, förskolelärare eller lärare. En gemensam nämnare för flertalet sökande är ett engagemang inom teater- och föreningslivet som ledare för barngrupper. Det finns också flera som har erfarenhet av personalansvar. Vi nu har gått igenom samtliga ansökningar ett flertal gånger och slutligen kommit fram till ett 15-tal personer som går vidare till nästa omgång. Dessvärre är du ej med i denna grupp.' Det sista av mailet slösar hon inte ens sin tid på att läsa utan kollar upp B's mailadress istället. Hon ger den till K och fortsätter med sin dag.
Efter att ha hämtat och släppt av flickebarnet badar hon pojken samtidigt som hon viker tvätt. Sabina känner lukten av kycklingtacos som ligger och lagas till i slowcookern. Hon inser att hon är hungrig och skyndar därför på badet lite grann. Kycklingtacosen slank gott ner och efter middagen åkte flickorna i familjen iväg i den stora bilen till stranden. Det var nämligen dags för Sabina att lära sig att köra i sanden så att hon kan ta med barnen dit. Under bilfärden börjar Sabina förstå att hon har kommit in på högskolan och hon känner glädje över det. Väl hemkomna efter lite vilt slirande på stranden, lite flörtande och även bilproblem med att få in/ur fyrhjulsinställningen går Sabina ner i källaren. Hon drar igång Desmond och finner en glass i frysen. Hon loggar in på msn och kollar mailen. Ett nytt mail från hennes mailadress hemma har rullat in i inkorgen. Hennes mamma är snäll nog och skickar vidare alla mail som kommer till Sabinas bredband's adress. 'Fw: Sabina your Au Pair in America Flight is Booked!' Sabina öppnar upp mailet och läser vidare. Hon klickar sig vidare till en annan sida där hon loggar in och kollar sin flight-info. Hon ser sitt namn, för- och efternamn. Hon ser sitt medlemsnummer. Hon ser datumet 18 Aug 2009 och under det står det Boston, Depart 04:35PM to Frankfurt Germany Arrive 05:35 AM. Sabina scrollar ner och fortsätter sitt läsande: Wednesday 19 Aug 2009, Frankfurt Germany Depart 08:45 AM to Gothenburg Sweden, Arrive 10:20 AM. Sabina scrollar upp och försäkrar sig om att det är hennes namn, hennes liv och ingen annans. Ögonen blir våta och hon känner att hennes kinder blir fuktiga. Återigen har hon två känslor samtidigt. Precis som hon hade då hon först kom till NYC 2007. En jätteglad känsla, hjärtat kan inte sluta att dunka av excitement. Den andra känslan är ledsamhet, en sådan enorm ledsamhet. Trots känslornas totala olikheter finns de båda inom henne, samtidigt. 'Hey! Jag ska hem! Och jag har kommit in på högskolan!' VS 'Hey. Jag ska hem. Och jag har kommit in på högskolan.'
Allt detta kom till Sabina på en och samma dag. It's like a slap in the face. Plötsligt behöver hon inte längre undra vad hon ska göra I framtiden. Hon kommer att anlända i Göteborg, Sverige Onsdagen den 19 augusti klockan 10:20AM. Hon kommer att gå på högskolan i Kalmar och läsa turism. Ödet har bestämt sig och nu vet hon om det.
In just one fuckin' day,
People call it fate for a reason,
