Sabina Af Cato

Tjollahopp världen,

Jag har haft så mycket för mig nu på sistone så åter igen har jag glömt bort min vackra blogg! Ska jag vara ärlig så har jag inte förstått hur fort tiden har gått. För en månad sen var jag hemma i Sverige. Att det redan har gått en månad är helt ofattbart! Det har gått så förbannat fort och tanken på att det endast är en månad kvar tills min sista dag som au pair är här skrämmer mig riktigt, riktigt ordentligt.

Semestern hemma i Sverige var UNDERBAR! Det var så underbart att träffa alla igen och att skratta och bara vara liksom. Även om jag inte hade någon tid över till att BARA VARA. Jag slängdes och flög som en jäkla vante land och rike runt. Okej, överdrivet men det var så det kändes. Jag ville göra så mycket så mer än hälften av det jag ville göra hann jag aldrig. Jag var hemma i Kalmar, vi hade klassfest och var ansvarsfulla. Kära brodern och kusinen tog studenten, jag lekte med P och var hemma hos mina morbröder och drack kaffe och åt goda rester från kusinen's student. Det pratades en hel del med givetvis! Sen bar det av upp till kära Gamleby och Valstad! Pratade lite skit och planerna ändrades. Till mammas besvikelse hamnade jag mitt ute i skogen istället för hemma i det gula flickrummet. "Jaha, du kommer inte hem? Men vadå?..." och bla bla bla. Hon lät så förvirrad på något sätt och jag sa åt henne att jag inte hade något att dricka till festen iaf så om det var så viktigt att jag skulle hem så kunde jag köra hem efter festen. "Fast då kör jag ju hem i mörkret.." sa jag och aha! "Ja, det blir ju inte bra att köra i mörker, nej men stanna du där uppe och kom hem imorgon." Se! Där gav hon med sig för lilla Sabina får ju inte köra hem mitt i natta heller! Hihi! Så det slutade med valstad fest och det var roligt!  En hederlig gammal valstad fest med allt vad det innebär! Åhh, blir helt, ja jag vet inte. Man måste vara en valstad människa för att förstå detta tror jag. Min andra hälft blev iaf riktigt onykter och hon hamnade vid ett tillfälle i soffan brevid mig. "Sabina, jag älskar dig!" sa hon och satt och log som ett litet barn på julaftons morgon. Jag satte cidern i halsen och skällde på henne, så får hon väl inte säga då jag dricker vad fan! Vi konstaterade att sist vi var på valstad fest var då vi båda gick på valstad och det var alledels för länge sen!

            Veckan hemma i Sverige flöt på allt för fort. Hemma i mitt gula lilla flickrum var det alldels för mycket grejer och jag ville bara inte se eländet! Jag rensade så mycket jag hann men det är fortfarande mycket kvar att göra. Gahh, så mycket grejer helt enkelt! Fredag kvällen spenderade jag, har ingen aning om vart fan jag var om jag ska vara ärlig. Kära brodern skjutsade dit mig och min andra hälft en hennes, ehh, andra hälft (nu vatt det jobbigt va?) hämtade upp mig. Jag vatt så onykter och go och gla'! Men det var iaf någon mc-träff hos en utav mina bästa vänner. Trevligt hade vi och det blev en sen, eller tidig, hemkomst och så var det mars i säng. Lördagen packade jag ihop det lilla som jag skulle ha med mig tillbaka hem och så åt vi glass. That's it. Sen satt jag åter igen på tåget på väg till k-hamn och flög tillbaka hem. Jag vatt så glad över att åter se mina barn! A mötte mig i dörren och C låg vaken i sin säng och väntade på mig. Dagen efter vaknade jag upp med the pink eye och jag skyller helt och håller på ankan som jag flög hem på!

Jag måste bara säga att radion hemma i Sverige suger, big time! Fan alltså! "Melodifestival-hits" hit och dit! Pricken över i:et är rösten som säger: "RRRREEEEEKKKKKKLLLLLLLAAAAAAAAAAAMMMMMM" Vad fan?! Blev helt till mig varje gång jag satte mig i PYU och skulle lyssna på bra musik. HA! Trodde jag ja! Jäkla mix megapol eller vad fan det är och som har nyheter en gång i halvtimmen eller vad fan det är! GAHHH!!! Väl tillbaka i USA och till Kiss 108, (thank god! Musik och andra roligheter som faktikst gå att lyssna på) tog jag hand om mina barn som jag alltid gör. Jag mötte upp med Br på Friday's på fredagen som jag alltid gör. Sen åkte jag och familjen på semster till Hilton Head Island, South Carolina. Där hade vi en underbar vecka! Det var varmt och kvavt (precis som jag älskar!) vi låg på stranden och var vid poolen. Vi shoppade och åt ute. Barnen gick mig på nerverna och vi såg delfiner! Livs levande vilda delfiner! WOHO!!! Snygga killar var det dock inte så gott om och de som fanns skrämmdes iväg utav barnen. Alla verkar tro att jag är deras mamma. Då jag, barnen och D, deras pappa, gjorde saker tillsammans verkade alla tro att jag var hans fru. Det var så jäkla roligt att se allas miner då man verkligen såg att deras hjärnceller arbetade för fullt med att försöka klura ut vem fan jag var för vips kom ju K, deras mamma och då kunde jag ju inte vara D's fru. K sa det en dag: "Haha, de tror säkert att du är våran dotter och nu tänker de 'vilken slampa!' om mig! Haha! Sabina! Du får oss att se gamla ut!" Vi började skratta och så skrattade vi lite till. Förresten, jag brände mig på en brännmanet eller vad fan det var. Jag kände ngt emot mitt ben, som ett snöre och sen så brändes det och det slutade inte. Jag gick upp ur havet och benet var rött på det stället där det brändes. K drog över en handuk över C och han kissade på mitt ben, fatta vad han log då han stod där och kissade på mig! Han tyckte att det var så roligt och konstigt att han fick kissa på mig. Han hade dock endast några droppar så det kom lite framma på benet, men hey, det hjälpte! Efter det lämnade jag glatt stranden (iväg från de underliga killarna) och åkte iväg tillbaka till lägenheten. Under tiden vi var nere i South Carolina insåg jag åter igen hur mycket jag älskar värmen, den fuktiga luften. "Jag vill flytta hit!" utbrast jag och blev själv lite chockad över min längtan. Något som måste sägas om södern är att de har det bästa sweet tea ever! Slinker glatt ner! Himmelskt gott!!  

Åter hemma i MA var jag tillbaka in i vardagen fullt ut. Då jag lassade in alla mina miljoner grejer i bilen och höll på med C's bälte insåg jag hur mycket jag älskar mitt liv. Min vardag, mina barn, mitt liv helt enkelt. Sedan insåg jag vad det var för datum och att detta liv som jag älskar, det kommer jag bara leva i en månad till. Sedan insåg jag hur fort en månad går. För en månad sen var jag hemma i Sverige. Vet ni hur fort en månad går?!

Då jag var hemma på semester i Sverige insåg jag att jag har ett liv där hemma. Alla mina vänner finns kvar, familjen, allt är sig likt. (Hur fan kan ett ställe och alla människor inte förändras på två jäkla år?! Herregud! Helt ofattbart!) Men iaf, jag har ett liv att återvända till, jag vet det. Ändå kan jag inte sluta att gråta, tårarna kommer, JAG VILL INTE HEM! Gråtandes och med munnen full och chocklad ringde jag Br och stackarn förstod sig inte på ett ord jag sa. (Inte så underligt kanske!) "Älskling, du måste sluta gråta jag hör inte vad du säger! Vad har hänt?" "JAG VILL INTE ÅKA HEM!" Efter vårat alledels för långa telefonsamtal kändes det bättre och idag har jag haft en riktigt bra dag tillsammans med mina älskade barn! A har varit hemma idag så jag har haft båda barnen för en gångs skull. Vi har lekt och sjungt till The Ting Tings i Lexie. Ovanligt bra dag!

Jag försöker intala mig själv att inte tänka på dagen som faktiskt inte är här än, även om den ligger och väntar runt hörnet. Jag vet att det kommer vara hemskt och att jag kommer att gråta floder. Jag vet att en svårare tid väntar och jag försöker, så gott jag kan, att göra "slutet" lyckligt.

Gahh helt enkelt,

Fortsättning följer, damtatada,

Gahh igen,