Sabina Af Cato

Du känner solen i ditt aniskte. Du känner hur den värmer, du andas in och ut, in och ut. Du känner hur dina lungor fylls med luft, hur ditt hjärta slår fortare. Du hör fiskmåsarna skratta över något uppe i skyn samtidigt som du hör det lugnande ljudet av vågor. Du blundar och ler åt de retandes fåglarna medan du känner hur solen absoberar bort de salta vattendropparna från din bara hud. Du sätter dig upp och försöker se om du har blivit något brunare sedan sist du kollade. Du tittar ut över havet och du känner ett enormt lugn inom dig som är obeskrivligt. Detta lugn kan du endast få då du hör ljudet och känner lukten ifrån havet.

            Du stäcker dig efter din väska och drar upp en gammal skvallerblaska i brist på annat. Du bläddrar snabbt förbi alla sidor om svininfluensan, du kan inte bli mer trött på eländet. Du leta rätt på horoskopet och läser med spänning om det som sägs ska hända dig i framtiden. Du tittar upp från tidningen då du hör ett barn skirka i förtvivlan över att ett annat barn tog leksaken ifrån honom. Du ser en kvinna resa sig ifrån sin lila solstol och hon går med irriterande steg bort till barnen. Du hör hög musik från en bil och du tittar upp mot parkeringen. Du hör ditt namn skrikas och du höjer din arm till en vänlig vinkning. Dina vänner hoppar ur bilen och de börjar gå emot dig släpandes på all packning. De skrattar och sjunger medan de går, precis som glada människor ska göra på en vacker sommardag. De fäller upp sina stolstolar brevid din och den mysiga musiken strömmar ut ur högtalarna. Det dricks iskaffe och det äts smörgåsar till lunch. Ni talar om konserten ni ska på denna månad men det talas även om planer längre fram i sommar. Alla har olika vägar att gå och i ren desperation tänder en utav er en ciggarett. Då du blir erbjuden påpekar du snällt att du inte röker vid havet. Du sneglar på dina vänner där de sitter och du har svårt att föreställa dig att dessa människor glatt nynnade på olika sånger för bara några minuter sedan. Du möter din bästa väns blick och du försöker dig på ett osäkert leende. Hon ler inte tillbaka utan undrar hur det som var så långt borta plötsligt kan vara så nära. Du svarar inte för att du har inget svar.