<3
You still haven't spoken, what happened?
Ibland tycker jag att det är orättvist, Du lämnar mig utanför, bara sådär. Du vägrar säga vad som har hänt och lämnar mig ovetandes utanför Dörren. Det spelar ingen roll hur mycket jag knackar och för oväsen, Du möter inte upp mig. Du har lämnat mig att ensam stå kvar medan jag ser hur Han förgör dig allt mer och mer.
What am I supposed to do when the best part of me was you?
Egentligen är det hemskt att en människa kan förgöra en annan människa. Genom kärlek heter det visst. Men är det egentligen Kärlek på riktigt om människor som man känner helt plötsligt inte finns längre? De har lämnat jordens yta, gått upp i intet och ersatts av någon annan. Eller är det egentligen någon annan? Personer förändras med tiden men i förhållanden finns det människor som förändras lite väl mycket. Den person som en gång existerade finns inte längre för förhållandet ifråga har skapat en helt ny individ, bara sådär. Är inte föhållanden otroliga? En gammal personlighet går upp i rök och en ny individ skapas.
Det finns människor som inte går upp i rök då de är i ett förhållande. Men sådana människor finns det tydligen inte gott om som jag har förstått det. Eller, alla säger att de tillhör denna grupp, att de inte förändras det minsta. Men sen, SEN visar det sig att det gör de visst. Människor är experter på att ljuga, allra helst för sig själva.
You're lost and broken, you just don't know it.
