Den femte November kom och gick,
Det femte November år 2007 var dagen med Stort D, dagen då MissLidman satte sig på planet och resan började, på rikitgt. Resan som skulle förändra hennes liv för alltid. Det var början på två UNDERBARA år, som innehöll både det ena och det andra. I det stora hela var det en helt fantastisk upplevelse, även om det var svårt ibland, det ska inte glömmas bort. Men, svårigheter måste vi alla gå igenom och man klarar sig igenom saker och ting om man verkligen, verkligen vill.
Det är helt enkelt helt förskräckligt att det har gått 3 år sedan den dagen en fjyttig liten Kalmartjej åkte ut i ”Världen.” Helt sjukt egentligen, något annat som är så sjukt det bara kan bli är ju att LillaY blir typ ett halvår, snart. Tre månader ska flickebarnet vara, det känns som ett bra tal, tre månader. Tiden går så förbaskat fort så jag vet egentligen inte vart jag ska ta vägen. Det är så frustrerande! Jag vill göra så mycket, men det finns inte tid till allt. Min KäraVän sa åt mig att jag måste prioritera vad jag vill göra, men jag vill inte det. Jag vill hinna med ALLT! Precis allt! Ganska ofta önskar jag att jag kunde dra i en handbroms, att bara stanna tiden.
Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka i tiden, för att hämta två människor som inte existerar idag. För idag existerar bara ett skal av sjukdom och förvirring samt en sjuk kropp som inte orkar länge till. Tänk, bara tänk, lek med tanken, att åka tillbaka i tiden och hämta de friska människorna som en gång existerade och låta dem leva i nutid. Så underbart! Att kunna ha ett helt samtal och förstå varenda ord, att kunna få råd igen, att kunna skratta och le tillsammans på det där sättet som endast friska människor kan göra. Då sorgen inte finns, då istället glädjen fyller kroppen och kroppen blir alldeles varm, varm utav kärlek, kärlek och omsorg.
Stressen gnager som en förbaskad tickande bomb. Jag orkar fan inte, dra i Handbromsen nu TACK,
Man kan inte stopppa tiden, man kan inte kröka tiden, kan inte vända den, kan inte spola tillbaka eller fram den heller, Tiden är "tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack tick tack" Hela hela tiden! Just det, tiden! Varje sekund som går är framtid, varje sekund som varit är det förflutna, ett minne blått, kan inte upplevas igen.
Kanske, kanske, kanske
är tiden det mäktigaste fenomen på jorden. vi kan inte styra den, men den kan styra oss.
I stress, i lugn, i sorg, i harmoni, i lycka, i EXISTENS!
Handbromsen kan man inte dra i, det kan bara tiden själv göra. Det vi kan göra, är att hoppas! Hoppas att tiden saktar ned ibland. Men bara hoppas.
