Jag gav dig allt och nu har jag ingenting kvar,
Du börjar sakta men säkert att finna Dig en plats i mitt hjärta. Situationen är för mig helt främmande, egentligen.
Jag fick frågan idag varför jag inte har skrivit någon bok än. Vad är det jag håller på med egentligen? Det är faktiskt flera som har påpekat att jag borde börja snart, på riktigt. Att skriva på riktigt. Att komma igång. Problemet är väl bara vad jag ska skriva.. Vilken av alla idéer som jag har ska jag börja med att skriva ner på papper? Det är faktiskt svårt, men egentligen är det bara att skriva det jag känner för, det är då resultatet blir bäst.
Jag känner en person som har sin rätta hälft på andra sidan. Vad i fasiken ska jag råda henne till? ”Ni kommer att åter få vara samman, i ett annat liv” eller ”om du sköter dig och har tur så kommer han åter att finnas hos Dig, snart”. Döden är ett märkligt fenomen, som ingen människa förstår sig på fullt ut, förrän det händer dem själva. Egentligen är det ganska lustigt, hur kommer det sig att människor bryr sig så mycket? Att inte människor kan förstå att Döden bara är Början, Början på något Nytt och något BRA. Om man har skött sig i sitt mänskliga liv vill säga.
Purple is your color, wear it, before it’s too late. Before someone starts diggin’ your grave for ya’.
Jag gav dig allt och nu har jag ingenting kvar, and....
……Ps, I would do it again and again and again.
