Miss Lidman is all better, thank you
Att sjukdom kan förstöra en hel personlighet, en hel jävla person går upp i intet och kvar blir endast ett skal som består av förvirring. Egentligen är det ganska hemskt måste jag säga, men människor kallar det ”livets gång” så jag antar att de har rätt. Men egentligen, varför?
Ett annat scenario, det finns tydligen en gräns då det kommer till Vänskap. Vänner gör inte allt för varandra, tydligen. Eller gör de det? Kan det vara så att jag helt enkelt såg ditt bästa i denna mörka stund och valde åt dig? Kan det vara så att Du mår dåligt och påstår att Du mår sämre av mitt beslut men egentligen, innerst inne, vet Du att det var rätt beslut att ta. Då Du mår som sämst, lita då på mig att ta alla beslut åt Dig, jag ser faktiskt efter Dig och vill Ditt BÄSTA. <3
Jag känner att jag ligger på latsidan då det gäller pluggandet. Jag gör verkligen inte mer än nödvändigt, ok, jag gör inte ens det! Men det kanske jag inte brukar göra? Tentorna brukar ju lösa sig iaf, så jag hoppas på att det fortsätter så! ;)
<3 And oh, Life is Good <3
