I’m done tippin’ on my toes,
Ibland undrar jag varför vissa människor går med mörker inom sig. Ibland förstår jag mig inte på andra levande varelser. Varför förstöra något som kan vara så underbart det bara kan bli genom att viga sig till mörkret? Ibland förstår jag inte vad de tänker, då de tänker att de ska få med mig på deras dumma, dumma påhitt.
Jag pratade med en fågel igår, han kom flygandes utanför mitt köksfönster när jag åt frukost. Han sträckte på sina vackra vingar och han sa: ”Snart, snart Sabina, snart är det VÅR.” Solen visade sig och himlen var blå, precis som den ska vara. Denna fågel kom till mig igen, senare under dagen då jag behövde det som mest. Han tittade på mig genom fönstret precis som han brukar göra då jag inte ser. Ännu en gång skvallrade han om Våren men denna gång uttryckte han även att han hade sett D-E-T. Jag blundade, andades in och log.
Ibland måste jag faktiskt stanna upp i vardagen och tänka: ”Detta är faktiskt MITT Liv.” Ibland måste jag nypa mig själv för att inse att jag inte drömmer, för att inse att jag Lever och Andas och ÄR. Jag är så förbaskat Lycklig rent utsagt! Och det är just därför ni aldrig, aldrig ALDRIG kommer att Lyckas med det ni planerar, ni kommer ALDRIG att få med mig på era Dumma Påhitt. En gång har er sort fått makt över mig, en gång. Jag mådde då ofattbart dåligt, jag misslyckades med allt jag tog mig an, jag misslyckades med att vara så Perfekt som bara jag kan vara. Jag misslyckades med min Amerikanska uppskrivning, jag misslyckades med att skratta, jag misslyckades med att sprida glädje, jag misslyckades med ömhet och jag misslyckades med att äta. Jag räddades tillbaka till Livet utav en Underbar Ängel och det är tack vare Henne jag Lever det Liv jag gör idag. Detta Underbara Liv är MittLiv och er sort kommer inte att få makt över mig igen. Jag är klar med att gå på tå för att inte göra er arga, jag är klar med att gömma mig, jag är klar med era lekar. It’s on, bring it on.
För det är VÅR i mitt Hjärta,
